SAGOR. Det var en gång för länge sedan en pojke och en flicka som satt under ett stort träd på en äng full av blommor.

Pojken har en blå skjorta med vita ränder på och ett par svarta byxor. Han har blont kort hår med lite lockar i. Hans namn är Alex. Alex sitter och pratar med sin storasyster Alicia. Hon har långt brunt hår med ett vitt rosettband i som håller hennes hår bakom öronen. Hon har en blå och vit klänning på sig och ett par vita sandaler.

”Snälla Alicia, kan du inte berätta om mamma i nederlander igen?” ber Alex sin syster.
”Du menar underlandet. Nej, jag har ju redan berättat den över hundra gånger redan Alex” säger Alicia.
”Ja men den är så bra, snälla, snälla?” säger Alex och putar med läppen.
”Okej, det var en gång…”, börjar hon.
”Tänk dig Alicia att mamma gjort så många fantastiska saker!” säger Alex glatt.
”Du tror väll inte på den där historian Alex, det är ju bara hittepå” säger Alicia och gäspar.
”Nej…men kan du inte berätta den igen?”, ber Alex.
”Nej nu är jag trött, jag ska vila en stund”, säger Alicia innan hon lägger sig ner på det gröna gräset.

De båda somnar sedan. Men när Alicia vaknar så ser det inte ut alls som att de är på den gröna ängen under trädet. Hon ser sig omkring och ser Alex ligga och sova.

”Alex…Alex!”, säger hon högt för att väcka honom.

Alex sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen och gäspar. När han tagit bort händerna så ser han också att de inte är där de ska vara.

”Gud vad allt ser så underligt ut”, säger han medan han kollade sig omkring.

De sitter i en färgglad trädgård med massa olika blommor och fina träd. Lite längre bort är ett hus gjort av en stor flugsvamp. Träden har vackra blad i rött, grönt, lila och rosa färger. När solen skiner på bladen så skimrar dem och fjärilarna fladdrar kring blommorna, stora som små, och man kan höra fåglarna kvittra.

”Men vart är vi”, frågar Alex medan han fortsätter att kolla runt. Alicia hinner inte svara innan det hoppar fram en figur ur en buske en bit bort från dem.
”Ni är i dag- och nattlandet såklart”, svarar figuren.
”Men vilka är ni, jag har aldrig sett några så konstiga som ni”, säger figuren och skrattar.
”Ska du säga, du har ju en blomma på huvudet”, säger Alicia.
Figuren med solrosen på huvudet, svarta håret och den runda fina näsan slutar skratta.
”Ja, men jag har inge kånstig näsa och…”

Längre hinner den inte innan en ny figur hoppar fram. Den var lika overklig som den första, bara att den har ljusrosa hud istället för den skimrigt blåbrun som den med blomman på huvudet.

”Det där var inte så snällt sagt, hej jag heter Dag och det där är min syster Daglina”, säger Dag och ler.

Alicia och Alex presenterar sig själva och blir bjudna på solroste och solkakor.

”Gud, vad fint och färgglatt det är här”, säger Alicia.
”Ja men det är tyvärr några som vill ta ifrån oss det här vackra”, säger Daglina tyst.
”Va, vilka då?”, frågar Alex.
”Jo du förstår…”

Dag och Daglina berättar för Alicia och Alex att det inte bara finns dagvarelser men också nattvarelser. De berättar att nattvarelserna är elaka varelser som bara ville förstöra hela tiden. Och att de vill ta bort alla färger och solen så att det bara ska vara natt hela tiden.

”Så de där nattvarelserna ska ni akta er för”, säger Dag och fortsätter att sörpla på sitt te.

Det går ett tag innan Alex börjar känna sig uttråkad. Han går fram och tillbaka innan han säger:

”Nej, nu måste jag ut och upptäcka saker”.
”Men då får du gå själv för jag vill inte träffa på de där nattvarelserna. Dessutom tror jag inte att du vågar det”, säger Alicia.
”Jag vågar visst”, säger Alex och går iväg.

När han kommit en bit ser han en vacker fjäril och börja följa efter den. Han är så upptagen att han inte märker att allt plötsligt blir mörkare och mörkare runt omkring honom. Det är då en av nattvarelserna ser honom.

”Men vem är du? Jag har aldrig sett någon så konstig som du”, säger nattvarelsen.
”Det där var inte snällt”, säger en röst som kommer bakom nattvarelsen.
”Hej jag heter, Natalja och det här är min bror Natelon, vad heter du?” säger Natalja.
”Ja… Jag heter Alex”, säger Alex med en skakig röst.
”Det är inget att vara rädd för här, vi kommer inte skada dig”, säger Natelon.
”Men det finns några som skulle göra det”, säger Natalja.
”Vika då?” säger Alex.
”Jo du förstår…”

Natelon och Natalja började berätta om hur Dagvarelserna bara ville komma och förstöra hela tiden. Och hur hemska de är för att de vill komma med sitt konstanta ljud och ljus hela tiden.

”Vi vill bara ha lite lugn och ro”, säger Natelon.
”Åh nej, min syster Alicia är fortfarande kvar hos Dag och Daglina, vi måste rädda henne”, säger Alex snabbt.
”Vi kommer med dig”, säger Natalja och de börjar gå.

Hos Dagvarelserna börjar Alicia bli orolig.

”Men var är Alex”, säger hon.
”Nattvarelserna kanske har tagit honom. Om det är så då får vi nog inte se Alex igen”, säger Dag.
”Nej, säg inte så, vi måste hitta honom”, gråter Alicia.
”Okej, men då kommer vi med”, säger Daglina.

De båda grupperna börjar sedan leta sig tillbaka till varandra och de möts precis vid gränsen till det färgglada ljusa och det mörka dystra.

”Ge tillbaka min lillebror, era odjur!”, skriker Alicia när hon får syn på Alex och nattvarelserna.
”Odjur? Det är väl inte vi som är odjuren här?”, säger Natelion.
”Alicia, kom hit nu! Vi måste akta oss för Dag och Daglina!”, säger Alex fort.
”Va? Vad pratar du om? Kom hit nu”, säger Alicia.
”Kallar du oss för odjuren när du går runt med DE där typerna”, säger Natilja och kollar surt på Dag och Daglina.
”Vadå, så är det vi som är odjuren nu?”, säger Dag.
”Nej fy vad taskigt!”, säger Daglina efter.
”Det är ju ni som vill ta bort allt ljus i från världen”, säger Alicia.
”Är det de som har sagt det?”, säger Natelon.
”Har du inte frågat vad de vill ha istället? Vi vill bara ha lite lugn och ro!”, säger Natilja.
”Vadå lugn och ro? Ni vill ju bara ta bort allt vackert och fantastiskt! Solen och alla färgerna!”, säger Daglina.
”Vet du vad som är fantastiskt? Månen och alla ugglor som hoar!”, skriker Natelon.
”Nej, det är solen och färgerna!”, skriker Dag.

De två grupperna började bråka om vad som är bäst och vackrast. Alex och Alicia kollar på varandra helt förskräckta.

”Vi måste göra något åt det här!” säger Alicia högt för att ens kunna höra vad hon säger.
”Ja… Jag tror jag har en ide”, skriker Alex.
”SLUTA BRÅKA!”, skriker han högt men de två grupperna fortsätter ändå att bråka.

Alex kollar sig omkring och hittar en stor sten. Han springer fram till den och klättrar upp.

”SLUTA BRÅKA! Där vi kommer ifrån är det hälften dag och hälften natt”, skriker han.
”Ja och de som gillar dagen sover på natten och de som gillar natten sover på dagen”, lägger Alicia till.

Äntligen slutade varelserna att bråka och kollar upp på de två barnen.

”Ja men de vill ju inte”, säger Daglina.
”Va? Det är ju ni som inte vill!”, säger Natelon.
”Nej sluta bråka ni lyssnar ju inte på varandra, vi kan väl sätta oss ner och prata om det”, säger Alicia.

De båda grupperna går med på att lyssna och de sätter sig ner och pratar om bra och dåliga saker, om dag och natt.

”Ja vi kan väl göra så… Vi måste ju ändå sova”, säger Daglina.

De båda grupperna går med på att det ska vara hälften dag och hälften natt. Sedan så lämnar båda grupperna och går hem, äntligen överens med varandra.

Alicia och Alex somnar och vaknar sedan vi det stora trädet igen.
”Nämen, vad allt ser konstigt ut nu och vart är Dag och Daglina?”, säger Alicia.
”Vadå menar du?”, säger Alex.
”Ja vi var ju nyss i dag och nattlandet”, säger hon.
”Nej, det där har du drömt”, skrattar Alex medan Alicia fortsätter att övertala Alex att tro på att de var i dag och nattlandet.

Så vitt jag vet så vet Alex att det var sant det där med dag- och nattlandet, för vem har sagt att hittepå inte har hänt på riktigt.

Evelina Bäcklund (7o)

Bild: Pixabay; profq1123