SAGOR. Det var en gång tre bröder som bodde ute i en liten stuga i en stor tät skog. Den äldste brodern var den skickligaste, snabbaste och starkaste av de alla. Men han hade dock en svaghet. Han skröt alldeles för mycket.

En dag skulle de tre bröderna ut och jaga. Den äldste brodern hade med sig ett skimrande svärd, den mellersta ett vasst spjut och den yngsta en pilbåge och ett koger med sju pilar.

Jakten var ganska lyckad för den mellersta brodern. Han hade fällt en stor galt med sitt vassa spjut. Lyckan var dock inte lika stor för de andra bröderna men mellanbrodern stöttade och peppade dem i alla fall.

Det gick allra sämst för den yngsta. De ekorrar han hade försökt skjuta hade alla hunnit undan och pilarna hade fastnat i träden och hade inte gått att få ner. När han bara hade en pil kvar gav han upp. Han ville inte mista alla sina sju pilar.

Den äldre brodern var full av avund. Han tyckte att han som var starkast och snabbast borde ha fällt galten. Inte hans lillebror. Så hördes ett högt vrål som fick barren på träden att darra.

Bröderna började röra sig mot ljudet och till slut fick de syn på en liten drake. Dess bronsliknande fjäll glänste och dess två huvuden hade inga tänder. Den såg helt harmlös ut. När den lilla draken fick syn på bröderna blev den helt förskräckt och började springa så fort som dess korta ben kunde bära den.

Den äldsta brodern satte efter den och efter några minuter kom han tillbaka till bröderna med den döda drakungen.

– Ha! sa han. Ni har väl aldrig fällt en drake va? Har ni? Haha! Jag är så mycket bättre på att jaga än er. Förresten, det börjar bli mörkt. Jag hittade en grotta vi kan övernatta i.

På vägen till grottan hörde de det där vrålet de hört tidigare om och om igen och bröderna började bli smått oroliga. När de kom fram till grottan så var det redan mörkt och de var alla väldigt trötta. De somnade nästan genast. Alla förutom den yngsta brodern. Han låg vaken på grund av alla vrål som fortfarande ylade genom skogen.

När solen gick upp väckte den yngre brodern de andra och de skulle just börja vandra hemåt när en hemsk syn fick dem att tappa andan. En stor tvåhövdad drake spärrade grottöppningen. Dess fjäll skimrade som brons i soluppgången mellan de höga trädtopparna. Längst ut på två långa halsar satt två huvuden som var och ett var lika stora som bröderna. De tandlösa gapen utgav ett vrål på en och samma gång och nu visste bröderna
att det var det här de hade hört.

Innan de hann reagera norpade draken åt sig de två äldre bröderna. Kvar stod den yngsta brodern med bara en pil kvar i sitt koger. Han ställdes nu inför ett svårt val. Det fanns bara en pil kvar så en av hans bröder skulle behöva dö för att de andra skulle kunna fly. Han tog det ett snabbt beslut och sköt huvudet med mellanbrodern i. Greppet om honom lossnade och han och hans lillebror kunde fly undan draken.

Kvar dinglade den äldste mellan drakens tandlösa käftar. Han ångrade sig nu. Han borde inte ha varit på det sättet mot sina bröder. Men det var för sent att ändra på någonting nu. Om några ögonblick skulle draken stänga sitt väldiga gap och svälja honom hel.

De andra bröderna kom hem säkert och efter en lång stund av tystnad frågade mellanbrodern. Varför just jag? Varför räddade du just mig. Den yngre brodern svarade att det var för hur de hade betett sig mot honom. Medan den äldsta hade fått honom att känna sig misslyckad med allt sitt skryt så hade mellanbrodern istället varit vänlig. Han hade uppmuntrat och stöttat honom. Mellanbrodern förstod och omfamnade sin bror.

Så levde de två bröderna lyckliga i alla sina dar. De kom alltid ihåg att om de var vänliga mot andra så skulle de få godhet tillbaka.

Marius Marklund (7n)

Bild: Från Marius egen animerade film av sin saga gjord i Creaza