SAGOR. För länge, länge sedan fanns det en prinsessa som kallades för Rosenflickan, men hon hette egentligen Ruby. Hon bodde i ett litet slott som låg placerat mitt i en by ute i skogen, tillsammans med sin mamma, Drottning Noelle.

Men en sen sommarnatt hände något förfärligt. Drottning Noelle blev väldigt sjuk. Alla i slottet var otroligt oroliga över Drottningen. Ruby hade svårt att sova den natten. “Tänk om mamma inte klarar sig?” tänkte hon.

Dagen efter gick Ruby upp till ett av slottstornen, där Doktor Arthur hade sitt rum. Doktor Arthur var en välutbildad doktor, som alltid hade svar på allting. Ruby knackade på dörren, och klev in.

– Hej, Ruby. Kan jag hjälpa dig med något? sa Arthur.
– Jo, jag undrade om du visste vad det är för fel på mamma? Tror du att hon kommer klara sig?
– Jag vet faktiskt inte. Jag kan kolla om jag hittar något i en av mina stora böcker, sa Arthur.
– Ja tack! Säg gärna till mig om du hittar något.

Sedan gick Ruby ut därifrån.

Tre dagar gick förbi och Ruby var ute i slottsträdgården. Hon granskade de vackra blommorna, i olika färger. Lavender var den finaste färgen hon någonsin hade skådat. Plötsligt kom Arthur ut till trädgården.

– Hej! Har du hittat något om mammas sjuka? frågade Ruby.
– Ja, det har jag faktiskt. Kom så får du se, svarade Arthur.

De satte sig på bänken i lusthuset längst in i trädgården. Solen sken över dem och fåglarna kvittrade. De kollade, och läste tillsammans en liten stund.

– 37 timmar! Har hon 37 timmar på sig att leva utan ett botemedel? utropade plötsligt Ruby.
– Ja, tyvärr är det nog så, svarade Arthur.

Ruby tänkte en liten stund, sedan frågade hon:

– Vart får man tag på botemedlet?
– Det blir en lång resa om du ska få tag på botemedlet, Ruby. Du måste få tag på tre stycken rosor, men det är inte vilka rosor som helst. Det är tre stycken väldigt speciella, magiska rosor. Det är det enda sättet.

– Jag vill göra det, jag vill leta reda på blommorna och hjälpa mamma, sa Ruby bestämt.
– Är du helt säker? I så fall måste du börja gå imorgon, sa Arthur, och sedan gick han tillbaka
mot slottet.

Ruby visste vad hon ville och hon bestämde sig för att hon skulle börja gå imorgon bitti. Innan hon gick och la sig, packade hon en liten väska med sakerna hon skulle ha med sig på resan.

Dagen efter började hon sin resa. Ruby sa adjö till alla i slottet, tog sin ryggsäck och började gå. Hon hade en karta över var alla rosor skulle finnas. Efter att ha gått i några få timmar var hon nära. Hon svängde in på en liten stig, och upp för ett stort berg. Det var ett väldigt vackert ställe, med ett stort glittrande vattenfall och små färgglada fjärilar. Plötsligt såg hon, en glittrande sak bakom vattenfallet. Hon gick närmare och där var den ju! Hon hade hittat den första rosen. Hon plockade upp den, la den i tryggt förvar i ryggsäcken, och började vandra tillbaka.

Hon kollade på kartan, den andra rosen skulle vara ungefär tre timmar bort. Hon började att gå, men plötsligt såg hon att det började skymma, det var på väg att bli natt. Det skymde snabbt, hon började leta efter en bra plats att sova på. Efter några minuters letande hittade hon en plats. Hon började plocka upp tältdelarna och sätta ihop dem. Hon lade sig ner för att sova.

Natten gick snabbt över. Hon vaknade av att fåglarna kvittrade. Hon gick ut ur tältet och började packa ihop det. Efter att hon var klar fortsatte hon sin lilla resa.

Efter ett tag var hon nästan framme. En liten bit framför sig såg hon några blommor. När hon kom fram var det ett stort blomfält, blommor i alla möjliga färger, hur skulle hon kunna hitta den magiska blomman här? Hon gick runt en stund, hon trodde det var omöjligt. Då såg hon plötsligt något glittrande, hon blev väldigt nyfiken och gick emot det som glittrade. Det var ju rosen! “Vilken lättnad” tänkte hon.

Hon fortsatte mot den sista rosen, än så länge gick detta bra. Det skulle ta ett tag till den sista rosen, den var ganska så långt bort.

Det hade gått väldigt lång tid, kanske fem timmar eller något sådant. Hon kollade på kartan. ”Nästan framme” sa hon tyst för sig själv. Efter att ha gått ett litet tag till så kom hon fram till en skog. Den var mörk, mycket murgröna och andra växter. Vackert var det, men lite läskigt på samma gång.

Hon fortsatte den lilla vandringen i skogen, och kom till slut fram till en port. Den var i trä, väldigt mörkt trä. Säkert ebenholts. Det var murgröna runt den, och mycket växter. Stället var som en liten skogsdunge, det lyste in en liten glimt med ljus från ett hörn. Annars var det helt mörkt. Frågan var bara hur hon skulle kunna komma in genom porten. Hon testade att öppna den, men den var låst. Hon kollade närmare och såg en liten lapp. På lappen stod det:

“Om du har den, så vill du dela med dig av den. Men om du delar med dig av den, så har du den inte. Vad är det?”

”En gåta… Den måste jag säkert ha för att komma in genom porten” tänkte hon. Frågan var bara vad svaret var. Hon tänkte igenom gåtan om och om igen.

Efter flera timmars tänkande hade hon fortfarande inte kommit fram till ett svar. Hon började ge upp, hon trodde aldrig att hon skulle klara det. Hon la sig ner på den mossiga marken, och stirrade upp i himlen.

Hon vaknade hastigt, någon hade försökt väcka henne. Hon satte sig upp, framför henne stod det en liten älva.

– Hej, sa Ruby.
– Hej, Ruby. Varför ligger du här mitt ute i skogen? sa älvan.
– Jo, jag behöver en gåta för att öppna den där porten. Men jag kan inte lista ut gåtan, svarade Ruby.
– Vill du ha svaret? I så fall kan jag hjälpa dig, sa älvan.
– Ja tack! Väldigt gärna, svarade Ruby.
– Okej, svaret på gåtan är “En hemlighet”, sa älvan.

Sedan flög hon iväg.

Ruby testade att skriva in svaret som Älvan hade gett, och det visade sig att det var helt korrekt. Äntligen så kunde Ruby fortsätta sin resa mot den sista rosen.

Hon fortsatte igenom den lilla tunneln efter porten, det var sagolikt. Tunneln var täckt i mörkgrön mossa, det fanns murgröna och små svampar. Hon fortsatte igenom tunneln tills hon kom till en liten bro, hon gick över bron och rakt framför henne var rosen. Hon plockade upp rosen och sprang sedan tillbaka.

När hon kommit ut till den lilla stigen som ledde hemåt så började hon gå igen, hon var så lycklig. Äntligen så kunde drottning Noelle bli frisk igen. Hon gick i någon timme till, sedan så var hon hemma.

När hon kom in i slottet, var det första hon gjorde att springa upp till Doktor Arthurs rum med rosorna.

– Ruby! Du klarade det! utbrast Arthur.
– Ja! Jag lyckades! sa Ruby, sedan gav hon alla rosor till Doktor Arthur.

Han tog rosorna, krossade ner dem till ett litet guldaktigt pulver. Sedan la han dem i den lilla grytan och rörde om. Efter det tog han fram ett glas och hällde drycken i glaset.

– Ta den här drycken till din mamma, och be henne dricka den. Då kommer hon genast att må mycket bättre, sa doktor Arthur till Ruby.

Ruby tog emot drycken och sprang till drottning Noelle.

– Här Mamma! Drick den här, då kommer du genast att må mycket bättre, sa Ruby medan hon gav drycken till Drottning Noelle.

Drottning Noelle tog drycken och drack den. Hon kände sig genast mycket bättre.

– Tack snälla du, Ruby! sa drottning Noelle till sin dotter.

Sedan dess har allt varit frid och fröjd i det lilla slottet. Och tack vare Ruby, kunde Drottning Noelle bli frisk igen.

Ella Nordkvist (7m)

Bild: Pixabay; Cuncon