SAGOR. Det var en gång två prinsar som levde i ett stort slott. Båda prinsarna var rika och vackra.

Den yngsta prinsen hade kläder av silke och den äldsta hade smycken av guld. De bråkade ofta om vem som var bäst och vem som skulle få den vackraste damen. Men ingen prinsessa var nog vacker för prinsarna.

En dag kom en ung prinsessa till slottet. Hon hade kläder av silke och smycken av guld. Hennes hår var lika blänkande som hennes smycken och hennes ögon var lika bländande som diamanter. Båda prinsarna blev genast förälskade.

Prinsessan hade kommit eftersom att hennes far ville att hon skulle gifta sig. Den äldre prinsen gav henne rosor av guld och den finaste chokladen som fanns. Prinsessan tackade för presenterna men sa att hon fortfarande inte var nöjd.

Den yngre prinsen smög in i den äldre prinsens rum och hämtade ett dyrt och fint vin som han gav till prinsessan. Men prinsessan var fortfarande inte nöjd.

Den äldre prinsen tog den yngre prinsen till ett rum och började skälla på honom. Men den yngre prinsen nekade att han hade tagit vinet. Han sa att han hade hittat det i skogen.

Den äldre prinsen trodde inte på honom, men han bestämde sig ändå för att gå in i skogen för att söka efter något som skulle få prinsessan att bli förälskad. Skogen var mörk, men till slut kom han fram till en glänta. I gläntan satt en pojke och grät.

”Åh vad ska en ande ta sig till om lyran inte vill”.

Prinsen frågade vad som hade skett och pojken berättade att han var ”en ande var utan sina strängar kvar”. Prinsens ögon lyste upp.

”Om du är en ande, kan du få den vackraste prinsessan att bli kär i mig?”

Anden förklarade att han kunde göra det, om prinsen hämtade tre strängar till hans lyra. En sträng fanns på det högsta berget i riket, en annan sträng fanns i den djupaste sjön och den tredje vaktades av en farlig drake

Den äldre prinsen gav sig ut för att hitta de tre strängarna, han sökte på det högsta berget, simmade ner i den djupaste sjön och besegrade den farliga draken.

På slottet satt den yngre prinsen och umgicks med prinsessan. Han kom tillbaka till skogen. Anden var tacksam för att prinsen hade hittat strängarna.

”Åh tack ska du ha, prinsessan ska kär va”.

Till sist anlände han till slottet. Där satt den yngre prinsen och prinsessan och åt middag. Den yngre prinsen välkomnade sin broder. Den yngre prinsen berättade att han och prinsessan hade haft det trevligt utan honom. Den äldre prinsen bara log och sa att han hade tagit med en bard som skulle spela en kärleksballad.

Anden började spela en vacker melodi. Det blev helt tyst och man kunde bara höra andens musik. Prinsessans ögon lyste upp. Hon tittade på lyran och andens fingrar som försiktigt spelade på alla strängar. Anden slutade spela och prinsessan tittade upp för att se vem som spelade den ljuvliga melodin. Hon reste sig upp och sprang fram till anden och kysste honom. Anden och de två prinsarna blev förvånade.

Prinsarna började skrika. Den äldsta sa att anden hade förrått honom.

Men anden förklarade lugnt att han sa att prinsessan skulle bli kär, inte att hon skulle bli kär i prinsen.

”Jag menade ej för det skulle bli såhär, men jag tror minsann att jag är kär”.

Anden och prinsessan red iväg i solnedgången och prinsarna förlorade båda den vackraste prinsessan.

Michelle Elcar (7k)

Bild: Pixabay; Atlantios