ÅTTOLOGIN 2019/20.

Jag träffar Emma Lewin utanför caféet på Alpha efter hennes sista lektion för dagen och ställer några frågor om hennes novell och hur den kom till.

– Direkt när jag fick höra ämnet, att det skulle vara ohållbar och hållbar framtid, så tänkte jag att det skulle vara en dystopi eller en mörk framtidsbild. Och så växte det fram att det skulle vara ett samhälle där det hade gått för långt, med klimatet och så. Utifrån det kom jag på karaktärerna och händelserna.

Jag frågar om det speciellt slutet, ”dubbeltwisten”.

– Twisten var inte planerad egentligen. Sen kom jag på att det kan vara ganska bra att man kan koppla det till nutiden och att det skulle kunna se ut så här någon gång i framtiden. Då tyckte jag att det var ett bra sätt att göra det på.

Emma skrev framför allt på svenskalektionerna, men kompletterade hemma.

– Det gick väl ganska bra, och jag hade väl flyt, men det var svårt att formulera sig ibland. Att skriva berättelser är inte riktigt ett intresse utan det gör jag mest i skolan bara. Men jag gillar att läsa.

Hur ser hon själv på framtiden, med alla utmaningar vi står för?

– Just nu ser det inte så jätteljust ut, ur mitt perspektiv, men jag tror ändå att det kommer att ske en förändring och att det kommer att bli bättre.

Emma blev överraskad över att hennes novell vann, hon trodde inte ens att hon skulle komma bland de tjugo bästa.

– När jag hörde att det var min novell som hon läste upp så blev jag så chockad. Jag vände mig liksom till min kompis och sa: Det där är min novell! Och hon: Är det!? Sedan applåderade klassen.

Hon tycker att den digitala releasen fungerade bra.

– Men jag har inte så mycket att jämföra med. Om man vann och hade behövt gå upp, det hade kanske varit lite jobbigt.

Jörgen Leidebrant