ÅTTOLOGIN.

I hård konkurrens med ”Pojken som drunknade i solen” fick Isabelle allra flest poäng för sin novell. ”Trädet vid ån” handlar om ordlös, stark vänskap men också om mobbning och utanförskap.
Jag passar på att intervjua Isabelle under en profillektion med Redaktionen då de sitter och redigerar en podd.

Isabelle var överraskad över att hennes novell kom etta, även om hennes svensklärare Stefan Antonsson från början sa att det här var ett vinnarbidrag.

Jag frågar hur hon fick idén till novellen. Den känns ju väldigt stark och nära. Har den någon verklighetsbakgrund?

-Ja, jag var väldigt nära med en kille som gillade andra killar. Och så mådde jag inte jättebra under den perioden. Så då slog jag ihop de två och skrev en novell om det.

Vi kommer också in på miljön i novellen.

-Jag tänkte på Nyköpingsån. Nära där jag bor finns en stor ek där jag var mycket när jag var mindre. Men jag gjorde om ån och la till en stor gren.

Isabelle berättar att det bara tog någon timme att skriva novellen. Men hon hade gått och tänkt på historien ett tag innan hon skrev ner den. Sedan blev det lite förändringar i språket, med hjälp av hennes svensklärare, men själva grunden ändrade hon aldrig på.

Jag berättar för Isabelle att hon fick väldigt fina motiveringar till sin novell. En av dem menade att novellen höll så hög klass att hon borde fundera på ”en skrivande profession”.

-Det kändes stort, när jag hörde det. Jag fick ju lite push nu att kanske ha någon liten karriär med skrivandet.

Jörgen Leidebrant