KÅSERI.

Jag vaknade efter ett skönt lov och kände mig fördjävlig och var inte redo för skolan. Men jag tvingade mig upp från sängen till bussen. Jag satte mig vid en plats där ingen annan satt, det var skönt. Jag blundade lite lätt för att jag var riktigt trött och tänkte att jag skulle bli piggare av det. Men då är det en kvinna bakom mig med hörlurar i öronen som snackade väldigt högt med sin kompis om sitt privatliv så att alla på bussen kunde höra henne.

-Asså om Katarina kommer prata med mig så kommer jag ignorera henne för hon är så jobbig! sa hon med en jobbig röst.

Jag (och kanske alla på bussen) ville nog inte höra henne prata. Jag undrade om hon kunde höra sig själv. Jag var redan trött och jag orkade inte med detta fast hon slutade inte, hon pratade på. När vi närmade oss bussterminalen så hoppade jag av och kände vad skönt det skulle vara utan henne.

Jag hoppade på nästa buss. Sen kom samma kvinna och betalade för att åka med samma buss som mig. Och jag ville bara gråta.

Alltså, så här ville jag säga till henne:

”Wallahi wallaha mannen gratt-att-a-ta

Din kahba du pratar*”

Anton Bergdahl-Johansson

*Låtrader från ”Göre för Money” av Mehmet

Bild: Sean Pyle; Mouth Talking (flickr)