Blodtörstiga enhörningar

Berättelser

KÅSERI. I brist av ett bättre samtalsämne frågade jag min vän om enhörningar existerade eller inte. Han sa nej. När jag frågade honom varför han tänkte så sa han: “Har du något bevis på att de existerar?” Jag sa att jag inte hade det.

Gick hem och tänkte på enhörningar.

Jag tänkte på att jag inte behövde några bevis för att tro på enhörningar. De kanske var osynliga, de kanske inte ville bli sedda av oss människor. De kanske sprang i himlen, mellan molnen. När jag träffade min vän igen informerade jag honom om min upplysning.

“Om enhörningarna bor på molnen kan de inte vara tyngre än luft, och om enhörningar är lättare än luft skulle de ha försvunnit ur ut atmosfären för länge sedan.”

Jävla nörd, tänkte jag, men orkade inte argumentera emot.

Jag gick hem och tänkte på enhörningar igen.

När jag kom tillbaka till skolan frågade jag honom om han tyckte att enhörningar var snälla varelser eller inte. Han sa att definitionen av enhörningar så som samhället ser på det är att de är snälla varelser. Jag höll inte med. Enhörningar var ju blodtörstiga varelser. Varför skulle enhörningar ha ett horn på huvudet om de inte använde det för att slåss till döds med varandra?

Jag gick hem och tänkte på enhörningar en gång till.

När jag kom tillbaka till skolan frågade jag min vän om han också tänkte på enhörningar så ofta som jag gjorde. Han svarade inte på min fråga men gav mig numret till en psykolog i stan.

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Livesändningen” av Emma Lewin (Åttologin, plats 1)

Everlyn sitter på sin stökiga bäddsoffa i det lilla rum som ska föreställa en lägenhet. Framför henne står den knastrande, lilla Tv:n och med vidöppna ögon och gapande mun reser hon sig långsamt upp.  Personen hon tvingas dela rum med hulkar och snyftar högt. Men Everlyn har inte tid att …

Berättelser
”Efter det som var före” av Thea Mikaelsson (Åttologin, plats 2)

Jag tittade upp mot himlen som så många gånger förr, jag kunde känna hoppet inom mig slockna, som det gjorde varje gång. Ändå fortsatte jag att göra det. Jag vet inte vad jag förväntade mig att se där som jag inte redan sett förut. Men den gråa himlen täckt av …

Berättelser
”Vaken” av Natalie Eriksson (Åttologin, plats 3)

– Hallå klassen! ropade min historielärare Malin när hon kom in i klassrummet. Hennes stora leende lyste upp och värmde det kalla rummet med sina kliniskt vita väggar och hårda stolar.  – Jag vet att ni är lite trötta efter påsklovet, fortsatte hon. Men försök i alla fall att hålla …