Grötlingboudd, del 1

Berättelser

BERÄTTELSE.

-Onsdag-

Hela året hade jag sett fram emot det här, äntligen skulle jag och Isak, min kusin, åka själva till Gotland. Nu var det höstlov och allt var klart för avfärd. Vi hade försökt övertyga våra föräldrar att vi skulle få åka dit tillsammans i flera veckor och nu var vi äntligen på båten. Hittills hade resan gått bra, om man bortser från att vi nästan missade bussen eftersom Isak tog för lång tid på sig när han skulle köpa en påse godis, men det löste sig tack vare att jag stod och distraherade busschauffören. I slutändan var det värt det, jag skulle offra allt för lite choklad. Båten var nästan tom så vi gick runt för att hitta de bästa platserna utan att tänka på vilka vi faktiskt hade bokat.

Fyra timmar senare satt vi på nästa buss. Ingen av oss hade tänk igenom hur vi skulle ta oss från busshållplatsen till stugan, eftersom stugan låg runt sju kilometer från hållplatsen. Med det skulle väl lösa sig så småningom. Vi bar av våra väskor och ställde oss vid sidan av vägen. Isak stod och svor över sin godispåse, som han tydligen lämnat på bussen, medans jag försökte tänka ut vad vi skulle göra för att komma vidare. Jag hade kunnat ringt farfar som bodde en bit bort, men jag ville inte störa honom och farmor såhär sent. Istället började vi gå och hoppades att någon med bil skulle köra förbi och låta oss åka med.

Vägen var tyst och dimmig, hade inte Isak varit med mig hade jag varit livrädd att något skulle hoppa fram. Jag vet ju att det inte finns något där ute men det finns ändå någonting obehagligt med en enslig grusväg mitt i natten. Isak underhöll sig med att kasta prick på olika saker längs vägen medans jag gick och släpa på alla väskor.

Plötsligt lystes hela vägen upp av två strålkastare. Både jag och Isak skrek till och hoppade undan. Strålkastarna, som kom från en stor traktor, slogs av och ut kom bonden som bodde en bit från vår stuga. Isak ställde sig genast upp och frågade om vi fick åka med ut på udden, medans jag fortfarande knappt hade kommit över chocken av att nästan blivit påkörd. Bonden hjälpte oss att plocka upp alla väskor som vi hade kastat undan när traktorn kom och slängde sedan upp allt på traktorns flak. Jag och Isak klättrade sedan upp tillsammans med väskorna.

Inne i stugan var det svalt och Isak började direkt göra en brasa. Varken jag eller Isak orkade plocka fram alla lakan och kuddar till sängen, så jag la mig i soffan och Isak framför brasan. Det fanns några element men jag visste sen senaste gången jag var här att de skulle ta lång tid att få igång dem, det fick bli ett senare problem.


Sofia Fröding



Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Min dag är kommen” av Lill Vestman (plats 1)

ÅTTOLOGI 20/21. Flaskan vinglade ostadigt när jag försökte balansera den på handen. Att hålla ett löfte är svårt, särskilt när man vet att det aldrig var tänkt att hållas. Ändå vill jag tro att det kan förändras, men det är ju nästan omöjligt? Flaskan gav ifrån sig ett skvalpande ljud …

Berättelser
”Spårlöst försvunnen” av Linnea Karlsson (plats 2)

ÅTTOLOGIN 20/21. Att några timmar. Några få timmar kan kännas som en evighet. Jag kände hjärtat åka upp i halsgropen, paniken spred sig som en löpeld genom kroppen och kvar stod jag, förstenad med en oroskänsla som jag aldrig förut känt.  När alarmet ringde såg jag mig förskräckt om. Det …

Berättelser
”Knutar” av Julie Framnes (plats 3)

ÅTTOLOGI 20/21. Press. Bara en jävla massa press. Varje kväll kantas av bråk. Skrik, gråt och otrygghet. Jag börjar vänja mig vid det men det svider fortfarande. Det bränns. Mamma och pappa har målat upp en bild av mig. De vet exakt hur de vill att min framtid ska se …