Grötlingboudd, del 1

Berättelser

BERÄTTELSE.

-Onsdag-

Hela året hade jag sett fram emot det här, äntligen skulle jag och Isak, min kusin, åka själva till Gotland. Nu var det höstlov och allt var klart för avfärd. Vi hade försökt övertyga våra föräldrar att vi skulle få åka dit tillsammans i flera veckor och nu var vi äntligen på båten. Hittills hade resan gått bra, om man bortser från att vi nästan missade bussen eftersom Isak tog för lång tid på sig när han skulle köpa en påse godis, men det löste sig tack vare att jag stod och distraherade busschauffören. I slutändan var det värt det, jag skulle offra allt för lite choklad. Båten var nästan tom så vi gick runt för att hitta de bästa platserna utan att tänka på vilka vi faktiskt hade bokat.

Fyra timmar senare satt vi på nästa buss. Ingen av oss hade tänk igenom hur vi skulle ta oss från busshållplatsen till stugan, eftersom stugan låg runt sju kilometer från hållplatsen. Med det skulle väl lösa sig så småningom. Vi bar av våra väskor och ställde oss vid sidan av vägen. Isak stod och svor över sin godispåse, som han tydligen lämnat på bussen, medans jag försökte tänka ut vad vi skulle göra för att komma vidare. Jag hade kunnat ringt farfar som bodde en bit bort, men jag ville inte störa honom och farmor såhär sent. Istället började vi gå och hoppades att någon med bil skulle köra förbi och låta oss åka med.

Vägen var tyst och dimmig, hade inte Isak varit med mig hade jag varit livrädd att något skulle hoppa fram. Jag vet ju att det inte finns något där ute men det finns ändå någonting obehagligt med en enslig grusväg mitt i natten. Isak underhöll sig med att kasta prick på olika saker längs vägen medans jag gick och släpa på alla väskor.

Plötsligt lystes hela vägen upp av två strålkastare. Både jag och Isak skrek till och hoppade undan. Strålkastarna, som kom från en stor traktor, slogs av och ut kom bonden som bodde en bit från vår stuga. Isak ställde sig genast upp och frågade om vi fick åka med ut på udden, medans jag fortfarande knappt hade kommit över chocken av att nästan blivit påkörd. Bonden hjälpte oss att plocka upp alla väskor som vi hade kastat undan när traktorn kom och slängde sedan upp allt på traktorns flak. Jag och Isak klättrade sedan upp tillsammans med väskorna.

Inne i stugan var det svalt och Isak började direkt göra en brasa. Varken jag eller Isak orkade plocka fram alla lakan och kuddar till sängen, så jag la mig i soffan och Isak framför brasan. Det fanns några element men jag visste sen senaste gången jag var här att de skulle ta lång tid att få igång dem, det fick bli ett senare problem.


Sofia Fröding



Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Livesändningen” av Emma Lewin (Åttologin, plats 1)

Everlyn sitter på sin stökiga bäddsoffa i det lilla rum som ska föreställa en lägenhet. Framför henne står den knastrande, lilla Tv:n och med vidöppna ögon och gapande mun reser hon sig långsamt upp.  Personen hon tvingas dela rum med hulkar och snyftar högt. Men Everlyn har inte tid att …

Berättelser
”Efter det som var före” av Thea Mikaelsson (Åttologin, plats 2)

Jag tittade upp mot himlen som så många gånger förr, jag kunde känna hoppet inom mig slockna, som det gjorde varje gång. Ändå fortsatte jag att göra det. Jag vet inte vad jag förväntade mig att se där som jag inte redan sett förut. Men den gråa himlen täckt av …

Berättelser
”Vaken” av Natalie Eriksson (Åttologin, plats 3)

– Hallå klassen! ropade min historielärare Malin när hon kom in i klassrummet. Hennes stora leende lyste upp och värmde det kalla rummet med sina kliniskt vita väggar och hårda stolar.  – Jag vet att ni är lite trötta efter påsklovet, fortsatte hon. Men försök i alla fall att hålla …