Fjädrar av guld (kap 2)

Berättelser

BERÄTTELSER.

Kapitel 2

När jag vaknar är jag lika trött som kvällen innan och mina ögon är svullna av allt gråtande.

Jag försöker kravla mig upp ur sängen och göra frukost men kylen är tom som vanligt och jag är alldeles för utmattad för att gå till affären så jag ger upp och går och lägger mig igen.

Jag sover ända fram till eftermiddagen då jag går och handlar.

När jag äntligen kommer hem från affären, packar upp varorna och gör mat så ringer mobilen, det är från mitt jobb. “Hallå” svarar jag. “Hej, kan du komma till jobbet, vi har en nyanställd som behöver hjälp.” Efter en stunds funderande bestämmer jag mig för att jag behöver lite extra pengar så jag säger ja.

När jag kommer in i den lilla affären där jag jobbar så ser jag en tjej stå bakom disken. Hon ser ut att vara ungefär ett år yngre än mig och hon har naturligt rött hår. “Är du den nya tjejen?” säger jag, hon tittar upp och ler mot mig: “japp, det är jag”. “Okej, så du behöver hjälp eller?“ säger jag. “Um.. ja eller asså jag vet inte hur det funkar.” Jag nickar och visar henne vad hon ska göra.

Efter ett par timmar så har det blivit mörkt ute och jag och den nya tjejen stänger butiken. “Jag ska väl gå nu då” säger hon och ler. “ Ja, jag ska bara plocka i ordning dom sista sakerna men du kan gå” “Okej, hejdå Audrey!” Något med det hon just sa kändes fel, hon sa mitt namn. Jag berättade aldrig vad jag hette och jag har inte på mig min namnbricka. Men den mest logiska förklaringen är att min chef måste ha berättat för henne innan vad jag hette så jag väljer att hålla mig till det.


Ellie Karlsson

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Min dag är kommen” av Lill Vestman (plats 1)

ÅTTOLOGI 20/21. Flaskan vinglade ostadigt när jag försökte balansera den på handen. Att hålla ett löfte är svårt, särskilt när man vet att det aldrig var tänkt att hållas. Ändå vill jag tro att det kan förändras, men det är ju nästan omöjligt? Flaskan gav ifrån sig ett skvalpande ljud …

Berättelser
”Spårlöst försvunnen” av Linnea Karlsson (plats 2)

ÅTTOLOGIN 20/21. Att några timmar. Några få timmar kan kännas som en evighet. Jag kände hjärtat åka upp i halsgropen, paniken spred sig som en löpeld genom kroppen och kvar stod jag, förstenad med en oroskänsla som jag aldrig förut känt.  När alarmet ringde såg jag mig förskräckt om. Det …

Berättelser
”Knutar” av Julie Framnes (plats 3)

ÅTTOLOGI 20/21. Press. Bara en jävla massa press. Varje kväll kantas av bråk. Skrik, gråt och otrygghet. Jag börjar vänja mig vid det men det svider fortfarande. Det bränns. Mamma och pappa har målat upp en bild av mig. De vet exakt hur de vill att min framtid ska se …