Inte som alla andra: del 3

Berättelser

BERÄTTELSER.

Jag sitter på min säng, myser med Fluffy och läser en bok om psykisk ohälsa som jag lånat på biblioteket. Mamma har börjat oroa för mig. Hon frågar hela tiden hur jag mår. Jag har slutat umgås med tjejerna på rasterna och kan inte koncentrera mig på lektionerna. Mamma har ringt efter möte med Ann och rektorn så vi ska dit imorgon eftermiddag.

”Maten är färdig!” ropar mamma från nedervåningen.

Jag suckar och reser mig upp från sängen. Jag lägger boken under mitt täcke så att mamma inte ska hitta den. Sedan klappar jag Fluffy på huvudet innan jag springer nerför trappan till köket. Det doftar gott när jag kommer ner men jag tappar aptiten när jag ser mammas oroade min. Jag sätter mig ned vid bordet och häller upp ett glas vatten.

”Gumman, jag är orolig för dig. Du är så annorlunda” säger mamma och häller upp en slev pasta med ostsås blandning på min tallrik. Jag svarar inte utan börjar istället peta i maten. Pappa kommer in i köket och sätter sig mitt emot mig vid bordet. Mamma sätter sig bredvid honom.

”Det måste ju ha hänt något, för bara några veckor var du precis som du brukar vara men nu är du helt tyst och umgås knappt med oss.”

”Ja, du är verkligen förändrad” säger pappa smaskande på maten.

”Men jag har ju sagt att det är mycket i skolan. Jag är trött bara” säger jag lite argare än jag menat.

”Sänk din röst, Hedvig. Vi försöker vara snälla mot dig men vi får ingen respons” säger mamma surt.

”Lägg av, jag är trött sa jag.” Jag tar två tuggor av maten och reser mig surt upp.

”Men ska du bara gå nu, vi har precis börjat äta ju. Sätt dig ner är du snäll och ät upp maten” säger pappa lugnt.

”Jag är inte hungrig längre. Dessutom behöver jag duscha.” Jag går surt uppför trappan och in till duschen.

Plötsligt börjar jag gråta, jag vet inte riktigt varför. Tankarna rusar runt i huvudet på mig. Jag är psykiskt sjuk, mamma och pappa, fattar ni inte det! Jag borde söka hjälp men jag kan bara inte. Jag skruvar varmare på duschen och värmen får mig att inte tänka på något för tillfället. Efter en stund kliver jag ut ur duschen och går till mitt rum. Jag byter om till mjukiskläder och sätter mig i sängen igen.

Jag satt i min säng med datorn i famnen och sökte på allt jag kunde hitta om psykisk ohälsa. Jag skrev ner allt intressant jag hittade och även telefon nummer till kliniker runt om i Stockholm. Det stod lite om igenkännande för psykiskt sjuka som jag tänker testa eftersom jag vill se om jag kan relatera mig med dem . Ett av ”testen” är att laga mat, om man får en klump i magen om man råkar bränna något, koka över eller att bara något går fel så kan man få jättemycket skuldkänslor eller må dåligt utan en riktig anledning. Jag tänker prova det här testen, snart. Jag ska göra en förändring typ ”utreda mig själv”.

Hedvig Stenros 23/10 2014

När jag inte orkar söka mer går jag ner till nedervåningen och kokar te. Mamma sitter i soffan och tittar på tv, jag tar med en mugg te ut till henne också.

”Här.” Jag ger henne den varma koppen och ler snällt.

”Tack.” säger hon trött och smakar försiktigt på teet.

”Mamma, kan jag laga mat imorgon?” frågar jag lugnt.

”Ja… om du vill… vad förvånad jag blir, trodde du inte tyckte om sånt?”

”Jag gjorde inte det förut men har blivit mer intresserad av det från hemkunskapen i skolan” ljuger jag.

”Jaha, men gör du det.” säger mamma och ler.

”En till grej också… alltså måste vi ha det där mötet imorgon med Ann? Jag lovar att bli snällare och mer koncentrerad på lektionerna. Jag kan lägga mig tidigare så jag är piggare och så kan jag börja plugga mer”. Jag säger det lite spontant.

”Eh… det får jag fundera över lite tills imorgon. Men om du lovar att bättra dig så kanske.”

Mamma ser lite fundersam ut. Sedan vänder hon sig mot tv:n igen.

Jag ler stort inombords innan går jag upp till mitt rum igen och pluggar på lite matte. Sedan läser jag en stund i min bok innan jag lägger mig. ”Nu måste jag ta tag i det här” tänker jag innan jag somnar.

 

Leonora Holst

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Berättelser
”Min dag är kommen” av Lill Vestman (plats 1)

ÅTTOLOGI 20/21. Flaskan vinglade ostadigt när jag försökte balansera den på handen. Att hålla ett löfte är svårt, särskilt när man vet att det aldrig var tänkt att hållas. Ändå vill jag tro att det kan förändras, men det är ju nästan omöjligt? Flaskan gav ifrån sig ett skvalpande ljud …

Berättelser
”Spårlöst försvunnen” av Linnea Karlsson (plats 2)

ÅTTOLOGIN 20/21. Att några timmar. Några få timmar kan kännas som en evighet. Jag kände hjärtat åka upp i halsgropen, paniken spred sig som en löpeld genom kroppen och kvar stod jag, förstenad med en oroskänsla som jag aldrig förut känt.  När alarmet ringde såg jag mig förskräckt om. Det …

Berättelser
”Knutar” av Julie Framnes (plats 3)

ÅTTOLOGI 20/21. Press. Bara en jävla massa press. Varje kväll kantas av bråk. Skrik, gråt och otrygghet. Jag börjar vänja mig vid det men det svider fortfarande. Det bränns. Mamma och pappa har målat upp en bild av mig. De vet exakt hur de vill att min framtid ska se …