BERÄTTELSE.

Som vanligt är jag riktigt nervös. Hela laget är det. Vi sitter i omklädningsrummet och väntar på ledarna, ombytta och taggade. Vi har alldeles för många backar med idag vilket betyder att det är stor risk att vi inte får till vårt vanliga spel. Jag sneglar på klockan. 39 minuter kvar till match. Mitt hjärta bankar hårt i bröstet. Jag brukar inte vara såhär nervös. Antingen är det för att jag inte tränat på länge eftersom jag vart sjuk eller så kan det ju vara för att det är en så viktig match just idag. Om vi vinner är vi med i A-slutspel. Förlorar vi hamnar vi i B, inte alls lika kul, inget att skryta om direkt.

Ledarna kommer in, dem väljer en lagkapten och berättar vilka positioner vi ska ha. Jag är back som vanligt så det är lugnt. Sen pratar vi taktik. Vi tar upp vad vi vet om laget och vilka vi vet att vi ska ha extra koll på. Sen är vi redo för uppvärmningen. Några stannar för att gå på toa först, jag brukar göra det men jag var på toa medan vi väntade på ledarna. Jag fyller istället min vattenflaska och springer ikapp dem som gick direkt. tjugofem minuter till matchstart. Det blir en ganska kort uppvärmning. Motståndarna är redan här, joggar runt lite en och en. Vi fortsätter till bortalagets bås och lämnar vattenflaskorna. Jag drar åt min hästsvans, tänker igenom det vi sa i omklädningsrummet lite snabbt.

Resten utav tjejerna kommer och vi kan börja med uppvärmningen. Vi kör i två led. Joggar fram och tillbaka över planen, kör olika övningar med boll.

När det är sju minuter kvar börjar vi tänja. Ledarna pratar igen. Slutligen kör vi några stegringslopp.

Vi peppar varandra, säger saker som “kom igen tjejer nu kör vi!”, “tagga till nu!”, “på från start!” och andra saker som man brukar säga innan match. Sen ställer vi upp oss på plan. Jag ber backarna att ta några steg fram. Motståndarna ställer också upp. Dem har en lång och stor mittback, små mittfältare och en väldigt lång forward, resten är “normallånga”.

Domaren startar matchen, vi tar bollen ganska snabbt och spelar runt lite, väggpassar oss fram, eller mittarna och forwarden gör det. Vi backar trampar mer på stället och är redo på att få ett hemåtpass eller att motståndarna ska vända spelet.

Ibland är det lite tråkigt att vara back, alltså jag älskar det, men det blir lite långtråkigt när matchen är väldigt offensiv. Men vem bryr sig, det är skönt att spela ändå. Man har liksom inget annat i huvudet när man spelar, man behöver inte bry sig om drama, läxor och annat. Man behöver bara vara fokuserad på vad man gör där och då. Ha koll på fotbollen och spelarna.

Motståndarna kommer i ett anfall. Jag skriker på högerbacken att gå på. Jag säkrar upp bakom, backar och har ögonen på bollen hela tiden. Kollar på hur hon kliver fram med bollen. Bakom mig är den andra mittbacken eftersom hon måste täcka spelaren som försöker göra sig fri vid mål. Motståndaren kommer ner och vänder in, hon gör ett inlägg. Jag hoppar och bryter bollen i luften med en nick. Bollen studsar tillbaka till vår högerback som skjuter bollen över halva plan, en ganska bra boll för dem där uppe att börja ett anfall med. Bollen studsar snabbt fram i det gröna gräset. Men Becca hinner ändå med, hon är snabb, vår vänstermitt, vår lagkapten. Hon får kontroll på bollen när hon är en bit in på motståndarnas plan, vänder in mot straffområdet. Deras mittback står redo för att peta bort bollen. Vi brukar kalla henne kvinnligamansmuren. Dock inte så att hon hör, det hade vart taskigt. Men hon är ju så stor och så svår att komma förbi så vi tyckte det passa henne.

Jag skriker på resten av laget att följa med uppåt. Vi måste vara minst vid slutet av vår planhalva och försöka ställa motståndarna offside.

Becca blir avbruten som vanligt av kvinnligamansmuren. Men det blev ingen superrensning utan mansmuren passar bara iväg bollen till nästa spelare i deras lag. En av dem korta snabba. Hon driver en bit med bollen, jag ser att hon planerar nått, hon kollar upp lite då o då och bestämmer sig till slut för att göra en hög lobb över vår backlinje. Jag och backarna springer för allt vi har för att ha en chans att kunna få bort deras snabba spelare. Men vi är inte tillräckligt snabba, motståndarna har bollen under full kontroll nere vid vårt mål. En av dem där långa får bollen och skjuter ett kraftfullt skott precis under ribban, självklart gick den in. Suck. Matilda rullar ut bollen till mitten, hon ser sammanbiten ut, men hon hade ju inte kunnat göra något bättre än vad hon gjorde.

– Upp med huvudet tjejer! Vi kan vända detta! ropar Edith.

Hon har rätt. Det är ju bara första halvlek nu.

Bollen sätts i spel och det spelas runt länge. Bollen tas ifrån oss utav motsåndarna och sen tillbaks utav oss. Sen tar dem bollen dem spelar mycket på vår planhalva och provar på något skott. Men det osäkra chansskottet tar Matilda. Hon rullar ut bollen och spelet fortsätter. Det tar ungefär en kvart innan nästa riktiga anfall sker. Det är vi som har bollen nu. Hela laget har pressat upp ganska högt. Så att vi har ett “kortlag”. Det är svårare för dem att anfalla då. Vi kommer fram en bit till och Becca får bollen. Hon vänder om och satsar på ett lågt skott vid stolpen, men hon missar.

Vi backar undan lite och låter målvakten kasta ut bollen. Efter det har motståndarna kvar bollen ett tag, spelar runt en massa utan att vi klarar av att ta den. Dem kommer till slut fram till mig och de andra backarna. Denna gång ber jag ingen annan att gå på utan jag springer fram själv. Jag får tag i bollen och passar den hemåt till den andra mittbacken. Hon skjuter upp bollen mot mål direkt. Jag måste hålla upp handen för att se bollen i luften utan att solen ska vara i vägen. Bollen flyger över plan. Den kommer nog landa någonstans i straffområdet och tas av målvakten. Det är sex minuter kvar utav första halvleken. Hoppet finns kvar. Bollen är kvar i luften, börjar dala litegrann. Kanske går det, det kanske finns någon som tar bollen direkt på volley där inne i straffområdet. Bollen är några meter från mål och studsar ner hårt i marken. Den flyger upp igen och fortsätter sin väg mot mål. Målvakten slänger sig och tar bollen.

Spelet rullar igång från målvakten och motståndarna har den dem sista tre minuterna.

Domaren blåser av första halvlek. Det behövdes, våra anfallare såg trötta ut.

Vi går av plan och sätter oss i gräset och pratar taktik. Tar upp vad vi ska ändra och vad vi ska fortsätta med. Vi byter så att Erica är mittback och jag är forward. Mitt lugn försvinner och hjärtat bultar så där hårt i bröstet igen. Fjärilarna flyger runt så jag nästan mår illa. Jag som tyckte att det var en bra försvarsdag. Jag försöker lugna mig, men det är lite svårt, förhoppningsvis lugnar jag mig när jag är ute på plan igen.

Domaren blåser igen. Vi ställer oss upp och vi som ska spela springer ut på plan.

Vi börjar med bollen. Fortfarande nervös. Jag kollar ner på min hand, rör på fingrarna, jag vet inte varför men på något konstigt sätt så lugnar det.

Matchen börjar och jag passar bollen till Edith. Hon passar den hemåt. Vi spelar runt ett tag och sen drar Sandra en brant löpboll på Becca. Edith och jag springer mot mål. Becca tar bollen och spelar in den till oss. Jag får bollen, provar skjuta men såklart missar jag. Suck. Alltid när det är viktigt så kan jag inte. Jag fattar inte varför. Det är lätt på träningarna.

Matchen fortsätter. Vi har bollen, sen motståndarna, sen vi igen. Så håller det på i nästan tjugofem minuter. Några misslyckade skott från oss och ännu fler missade skott från dem. Tur att vi har Matilda i mål annars skulle vi nog legat under med mer än

0-1.

Femton minuter kvar. Jag får bollen utanför straffområdet. Tar några steg, provar skjuta för sjuttioelfte gången, känns det som i alla fall, och bollen skruvar sig in i mål. OTROLIGT. JAG SATTE DEN! Jag känner hur stort mitt leende är och det går inte att sluta le. Jag har lyckats. Jag vänder om och ser hela laget springa fram till mig. Vi skrattar, applåderar och springer hem och ställer upp oss igen. 1-1. Vi hinner få in ett till mål. Spelet startas igen, dem har bollen, provar ett långskott men missar. Matilda skjuter ut en lång utspark och den kommer på en av deras korta och snabba. Vi får tillbaka bollen ganska snabbt. Edith får bollen och tar några steg, sen passar hon bollen till Becca som kommer springandes. Hon passar mig och jag lägger tillbaka bollen till henne i en väggpass. Hon springer med bollen en bit till, sen kommer hon fram till deras straffområde med mansmuren precis framför. Becca skjuter, hon träffar stolpen. Bollen studsar högt mot oss och Edith nickar den.

Bollen åker som i slowmotion mot mål. Kommer det bli 2-1? Eller kommer målvakten ta den? Jag stirrar på bollen när den flyger fram. Den börjar dala, alla är helt tysta och kollar på bollen. Matchen är snart slut. Blir det mål nu så vinner vi nog, men målvakten kan kanske ta den och i så fall blir det tufft för oss.

Lovisa Jansson