Saker som hände: del 5

Berättelser

BERÄTTELSER.

Det var sista dagen innan sportlovet. Emelie och Stephanie satt utanför klassrummet vid några bänkar och lyssnade på musik och skrev en uppsats om en bok. Stephanie längtade tills pappa skulle hämta henne så de kunde åka till deras stuga i Kansas. Efter en timme skyndade sig Stephanie ut och skulle precis gå ut genom dörren då Christy knuffade in henne hårt i väggen bredvid. Ingen hade sett något och Emelie hade redan skyndat sig i väg till tåget som skulle ta henne till South Dakota. Men Stephanie låtsades som inget hade hänt utan gick ut till bilen som stod på parkeringen.

”Hej Steph, är du redo” frågade pappa när Stephanie satt sig i bilen.

”Absolut, mot Kansas!” ropade Stephanie ur den neddragna bilrutan och så drog hon ner sina solbrillor.

Det tog cirka tre timmar till Kansas och under resan lyssnade de på musik och åt hamburgare som de stannat och köpt på  på en drive in. När de äntligen var framme i Kansas så bäddade Stephanie sin säng medan pappa satte igång grillen. Sedan åt de korv med bröd, drack läsk och njöt av livet.

”Jag önskar så att mamma var här” sa Stephanie sorgset och drog sin kofta tätare omkring sig.

”Ja, hon som älskade detta ställe” sa pappa och tittade väldigt sorgset ner på gräset som börjat blivit brunt.

De följande dagarna så sov Stephanie till halv tolv nästan varje dag, de grillade, spelade kort och badminton och bara slappade. De åkte hem på lördagen och då så åt de köpt pizza och såg på film ända fram till ett på natten.

*

Måndag… betydde skola igen och Stephanie märkte ganska direkt att Emelie inte var som vanligt. Hon pratade nästan inte. Nara korta svar ifall Stephanie frågade eller sa något. Hon hade hela tiden hörlurarna på och gick runt och såg lite nere ut hela tiden. Stephanie hade frågat flera gånger om varför hon var så tystlåten och nere men bara fått ”Nej det är inget viktigt” till svar så Stephanie frågade tydligt och lugnt nu nästan som en befallning när de satt i biblioteket ensamma på lunchrasten.

”Emelie, har det hänt något?” frågade Stephanie.

Emelie betraktade klockan som Stephanie hade på sin arm. Hon visste att Stephanie älskade den klockan eftersom hon hade den varje dag och brukade prata om den ofta. Hon suckade och tittade bortåt ut genom fönstret där det regnade.

”Mamma har fått cancer” sa Emelie och Stephanie hörde på hennes röst att hon hade tårarna i halsen.

Stephanie ångrade att hon frågat så hårt och kramade snällt om Emelie som tröst.

”Jag vet hur det känns, min mamma hade också cancer och gick bort för snart ett år sedan” sa Stephanie och höll om Emelie hårt, hårt. Som att ingen kunde slita isär de från varandra.

”Jag vill inte att hon ska dö” sa Emelie tyst, nästan viskande och Stephanie borrade in sitt ansikte i Emelies mjuka hår och började själv gråta.

Efter att ha suttit så i några minuter så torkade Stephanie bort de blöta tårarna från kinden och kollade mot klockan. Hon insåg att de inte kunde sitta och gråta mer utan var tvungna att gå på lektion så hon pekade mot klockan och båda började gå mot lektionen.

*

Torsdag och idrott.

”Stephanie, om en vecka måste lappen om basketlaget vara ifylld” sa idrottsläraren och tittade mot Stephanie när hon var på väg mot omklädningsrummet. Stephanie nickade till svar och skyndade sig sedan snabbt upp för att byta om innan de andra tjejerna kom.

Efter lunchen så hade Emelie tandläkare besök så Stephanie satt längst bak i klassrummet med hörlurar på så att hon skulle slippa de andra. Men det vart en riktigt jobbig timme…

Det började med att alla elever var och en fick gå fram och hämta en bok framme vid katedern hos Pamela och när det var Stephanies tur att hämta en bok så satte Jordan krokben men Stephanie lyckades ta tag i en stol och ta sig upp. Stephanie valde boken ”Glasmästarens krigspojkar” av Tristan Cumbler och började bläddra igenom boken medan hon gick tillbaka till sin bänk. Det var fyrahundratre sidor i den så hon skulle få läsa mycket.

”Ni får sex veckor på er att läsa ut boken och sedan ska ni skriva en bokrecension av författaren och boken, så sätt igång och läs” sa Pamela och log stort.

Stephanie satte sig utanför klassrummet på en bänk och började läsa boken. Hon vart så inne i boken att hon inte märkte när killarna gick förbi och kastade pappersbollar på henne. Jordan kom fram och slog bort boken ur hennes händer och sedan knuffade han till henne från bänken där hon satt och skrek ”flytta på dig ditt äckel” åt henne.

Stephanie plockade upp boken och gick och satte sig i biblioteket och fortsatte sedan att läsa ända tills lektionen var slut och hon fick skynda hem genom ösregnet och fortsätta läsa i den intressanta boken.

 

Leonora Holst

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Berättelser
”Min dag är kommen” av Lill Vestman (plats 1)

ÅTTOLOGI 20/21. Flaskan vinglade ostadigt när jag försökte balansera den på handen. Att hålla ett löfte är svårt, särskilt när man vet att det aldrig var tänkt att hållas. Ändå vill jag tro att det kan förändras, men det är ju nästan omöjligt? Flaskan gav ifrån sig ett skvalpande ljud …

Berättelser
”Spårlöst försvunnen” av Linnea Karlsson (plats 2)

ÅTTOLOGIN 20/21. Att några timmar. Några få timmar kan kännas som en evighet. Jag kände hjärtat åka upp i halsgropen, paniken spred sig som en löpeld genom kroppen och kvar stod jag, förstenad med en oroskänsla som jag aldrig förut känt.  När alarmet ringde såg jag mig förskräckt om. Det …

Berättelser
”Knutar” av Julie Framnes (plats 3)

ÅTTOLOGI 20/21. Press. Bara en jävla massa press. Varje kväll kantas av bråk. Skrik, gråt och otrygghet. Jag börjar vänja mig vid det men det svider fortfarande. Det bränns. Mamma och pappa har målat upp en bild av mig. De vet exakt hur de vill att min framtid ska se …