Saker som hände: del 3

Berättelser

BERÄTTELSER. Det var torsdag idag och Emelie var fortfarande sjuk. Killarna hade inte gjort något förutom att kalla Stephanie dumma saker men idag så vart det en ännu jobbigare dag… Det började på förstalektionen som var fysik då alla hade någon att arbeta med förutom Stephanie. Alla skrattade åt henne för att hon inte hade någon att arbeta med men det slutade ändå med att fysikläraren Thomas berömde Stephanie för att ha arbetat bäst under lektionen.

Efter fysiken var det idrott och Stephanie skyndade sig att byta om innan de andra tjejerna kom. De nya svarta idrottsbyxorna satt fint på henne och håret hon bildat i en knut låg perfekt på huvudet. Dagens lektion var basket och Stephanie hamnade i lag med Jordan, Elisabeth, Kinna, Oliver och Kevin. Stephanie var ganska duktig i basket tack vare den kunskap hon fått från sin sportälskade pappa så hon gjorde fem mål åt laget. Gladast blev hon när hon lyckades ta bollen ifrån Christy (klassen populäraste tjej) och köra ett snyggt mål framför ögonen på alla och några av killarna ropade: ”Wow, du har ju talang Stephanie”. När lektionen precis slutat så stoppade idrottsläraren George henne.

”Bra jobbat idag Stephanie, du har riktigt bra taktik och bra kunskaper. En sådan tjej som du skulle verkligen behövas i skolans basketlag , du kan väl kika igenom ansökan dit hemma” sa George och räckte fram en ansökan till sommarbasketlaget.

Stephanie kunde inte tro sina ögon. Hon tackade snabbt och gick till omklädningsrummet. Där inne stod tjejerna och sminkade sig, fixade håret och sprejade parfym.

”Oj,var de här kläderna dina?” sa Christy och hade en retande ton på rösten.

Hela Stephanies idrottsväska med kläder och skor låg i duschen och innan hon hann säga något så satte Christy igång duschen och flinade åt Stephanie.

”Så går det när man försöker imponera på killarna genom att göra massa löjliga mål” sa hon surt innan hon och de andra gick från omklädningsrummet. Stephanie lyfte upp sin blöta väska och torkade tårarna på sina kinder. Allt var blött så det var ingen idé att ta på sig kläderna. Stephanie lyfte surt upp väskan och gick med bestämda steg hemåt.

*

Hemma var allting lugnt och tyst. Stephanie hade duschat i en halv timme, lyssnat på Spice Girls från sin mobil, lagat fattiga riddare och satt sig i soffan och satt på film. Fyra timmar senare kom pappa hem och tittade allvarligt på Stephanie där hon satt bekvämt i den mjuka, gråa soffan.

”Steph, jag fick nyss ett mejl från din lärare att du varit borta från skolan sedan efter idrotten. Stämmer det!” sa pappa surt.

”Men pappa…”

”Steph! Stämmer det!” frågade pappa surt en gång till.

”Ja” sa Stephanie och tårarna började rinna ner från hennes kinder igen.

”Men gumman? Har det hänt något, är det därför du gick hem idag?” frågade pappa med en mjukare röst och satte sig bredvid sin dotter i den bekväma beigea tygsoffan.

Stephanie försökte torka bort tårarna men det var ingen idé för så fort hon började berätta allt som hänt på idrotten för sin snälla lyssnande pappa så började hon gråta igen. Sedan kramade hon om honom hårt och tvingade honom att lova henne att inte säga något till läraren och efter mycket tjafs så lovade pappa det.

”Jag går och lagar mammas goda lasagne, säg till om du vill ha något. Det finns cola i kylen om du vill ha” sa pappa snällt och gick sedan ut till köket för att fixa middag.

*

Stephanie låg i sin säng och höll fotot på sin mamma i händerna. Om hon bara varit här så skulle allt gått bättre tänkte Stephanie. ”Jag ska vara modig mamma” viskade Stephanie och log innan hon ställde undan tavlan och släckte sänglampan. Bara en dag kvar till helg nu och hon skulle inte behöva missa mer av skolan, hon skulle vara stark och inte ge upp… precis som mamma varit när hon levde.

 

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Livesändningen” av Emma Lewin (Åttologin, plats 1)

Everlyn sitter på sin stökiga bäddsoffa i det lilla rum som ska föreställa en lägenhet. Framför henne står den knastrande, lilla Tv:n och med vidöppna ögon och gapande mun reser hon sig långsamt upp.  Personen hon tvingas dela rum med hulkar och snyftar högt. Men Everlyn har inte tid att …

Berättelser
”Efter det som var före” av Thea Mikaelsson (Åttologin, plats 2)

Jag tittade upp mot himlen som så många gånger förr, jag kunde känna hoppet inom mig slockna, som det gjorde varje gång. Ändå fortsatte jag att göra det. Jag vet inte vad jag förväntade mig att se där som jag inte redan sett förut. Men den gråa himlen täckt av …

Berättelser
”Vaken” av Natalie Eriksson (Åttologin, plats 3)

– Hallå klassen! ropade min historielärare Malin när hon kom in i klassrummet. Hennes stora leende lyste upp och värmde det kalla rummet med sina kliniskt vita väggar och hårda stolar.  – Jag vet att ni är lite trötta efter påsklovet, fortsatte hon. Men försök i alla fall att hålla …