BERÄTTELSE. Tre veckor hade gått sedan Stephanie började high school och än så länge hade det känts bra. Emelie och hon hade blivit mycket bra kompisar och två gånger hade de varit på stan efter skolan och de messade på snapchat dagligen. Det hade blivit september och om en vecka  skulle alla förstaårselever på high school städa hela skolgården och parken intill skolan.

Det var måndag och Stephanie klev in i klassrummet och gick till sin plats längst bak. Klockan var snart nio men Emelie var inte här än. En minut innan nio fick Stephanie ett meddelande från Emelie där hon skrev att hon var sjuk idag. ” Det är lugnt” skrev Stephanie och lade från sig mobilen när engelska läraren Pamela började lektionen.

”Idag ska vi se en film på lektionen, filmen är ca en timme lång så jag sätter igång den direkt, och ni får gärna ta anteckningar av filmen för vi ska prata om det här sedan” sa Pamela och knappade på sin dator framme vid katedern.

Alla tjejer satte sig på samma rad som Stephanie och började viska tyst för att de inte orkade se filmen. Filmen handlade om varför det är viktigt med att läsa och skriva och hur elever med dyslexi får kämpa hårdare. Efter filmen så frågade Pamela vad som var innebörden med filmen och det var bara Stephanie som räckte upp handen. Efter att hon svarat så tittade tre av killarna bak på henne och flinade. Hon blev stelnade och undrade om hon hade sagt något fel.

”Och ni killar då, var filmen bra?” frågade Pamela och killarna som glott på henne vände sig snabbt framåt och nickade.

Efter att de pratat om filmen så fick de ta en tio minuters rast innan matten. Och då gick Stephanie in på toaletten för att se om killarna som flinat hade flinat för hennes utseende, men håret låg fint i en bena och sminket satt som det skulle så Stephanie gick ut från toaletten.

Efter mattelektionen som var en timme och tjugo minuter så var det lunch och Stephanie skyndade sig ut för att lämna sin mattebok och penna i skåpet. Hon ställde sig i kön men när killarna kom så knuffade de undan henne och ställde sig före henne.

”Kortis” hörde hon någon säga. Men hon tog inte illa upp utan fortsatte att stå stadigt och oberört. Killen framför henne som hette John stirrade elakt mot Stephanie innan han snabbt tog mat och gick ifrån kön.

Efter lunchen så gick Stephanie ut en sväng i parken och försökte komma så långt som möjligt bort från skolan. ”kommer du imorgon?” frågade hon Emelie på snapchat innan hon gick tillbaka mot skolan.

Geografin och fysiken gick bra men när det var dags för sista lektionen så blev allt en mardröm. Stephanie satte sig ensam vid en bänk och alla andra lite längre bort. Efter bildgenomgången skulle Stephanie hämta ett A3-papper och färger men precis när hon gick förbi killarnas bord så skvätte Jordan, en av killarna, lila målarfärg från sin pensel på hennes vita kort jacka. Killarna skrattade och sa att det var ett misstag och Stephanie kände ilskan inom henne komma upp.

Efter att hon försökt torka bort målarfärgen med pappershanddukar och hämtat sitt A3-papper så satte John krokben för henne och hon snubblade till och föll till golvet. Medan hon låg på golvet så hörde hon att tjejerna fnissade och bildläraren Jessica skyndade sig snabbt fram för att fråga hur det gått. Stephanie viftade undan hennes hjälpande hand och reste sig snabbt upp och gick vidare till sin plats.

En timme senare skyndade sig Stephanie fort ut från skolan och dess område på mindre än fem minuter. Hon gick snabbt hem på tjugo minuter vilket var hennes rekord om hon gick. När hon kom hem gick hon direkt till tvättstugan och drog av sig sin korta vita jacka som hade målarstänk på. Hon slängde surt in jackan i tvättmaskinen innan hon gick upp på sitt rum. När Stephanie väl kom upp på rummet så bytte hon om till mjuka kläder och lade sig på sängen och skrev dagens händelser till Emelie och äntligen svarade hon.

”Sorry att jag inte svarat men har mått så dåligt idag, stackars dig… jag hatar killarna jag med! måste tyvärr stanna hemma i morgon också men hörs <3″ stod det på Stephanies telefon. 

Stephanie lade bort mobilen och satte igång sin dator och började se ett avsnitt av en serie. Så satt hon ända tills pappa kom hem från jobbet och tills det var dags för middag. Men hon berättade inte dagens händelser för sin pappa utan låtsades att dagen varit toppen.

Leonora Holst