NÄSTA || kapitel 2.1

Berättelser

BERÄTTELSE. Hayley Smith

Fredag 13:56

 

Som vanligt på fredagar så kunde jag inte ta bussen hem direkt efter skolan  eftersom att jag var tvungen att hämta Noah från fritids.

‘’Varför kan han inte bara gå hem själv? Han är ju faktiskt nio år han klarar nog att gå en och en halv kilometer utan att någonting kommer att hända.’’

hade jag försökt argumentera mot pappa när han hade lagt fram sitt ‘fantastiska’ förslag.

‘’Men du vet ju hur Jocelyn är’’

hade pappa svarat och skyllde som sagt alltid på mamma. Fast han har ju rätt.

‘’Om hon fick reda på att jag lät honom gå hem själv så skulle hon bokstavligt talat fixa så att ni bor hos henne i stället för mig och Lory’’

Även om jag visste att socialtjänsten aldrig skulle tillåta det så kunde jag inte argumentera emot. Jag skulle göra allt för att inte få bo med min överbeskyddande, otrogne, missbrukande mamma.

Mamma och pappa har varit skilda i två år nu och det skulle behövts göras tidigare. Mamma förstörde våran familj. Även om jag inte förstod det efter att hon hade flyttat härifrån. Nästan ett år efter att mamma flyttade ut så hade pappa skaffat sig en ny flickvän, Lory. Hon och hennes dotter Emma flyttade då in hos oss. Då fick Emma ta över min storasysters gamla rum. Hon flyttade ut ungefär när mamma flyttade då hon var arton år. Hon bor nu ett antal mil bort och vi träffas väldigt sällan.

De sista tio minuterna på vägen hem var de värsta då Noah nynnade på någon väldigt irriterande melodi från något tv program så jag blev väldigt lättad när vi kom hem och jag kunde vara lite ifred. Även om det betydde att jag behövde skriva den där uppsatsen som jag inte har börjat på än som ska in om…

Shit

Den uppsatsen ska in imorgon. Fan, fan, fan.

Jag tog fram datorn ur väskan och satte mig bekvämt i sängen. Jag hade suttit där en lång stund när jag kom på mig själv med att inte alls skriva den uppsatsen som jag borde utan hade klickat in på en shoppingsida och kollade på kläder. Jag förstår faktiskt April. Det är så himla lätt att bli distraherad när man ska plugga. Men ändå på något sätt så får jag in den information jag behöver in i huvudet och får ett hyfsat bra betyg. Fast det är bara när jag typ ska plugga till ett prov eller liknande. När jag måste skriva uppsatser så går det inte lika bra för jag har alltid så himla svårt att skriva och få ut den kunskap jag vill på ett bra sätt.

Efter ungefär två timmars försök på att få en godkänd uppsats så hörde jag ytterdörren öppnas. Det var pappa.

‘’Hayley? Noah? Skyler?’’

Jag sprang skuttandes ner för trappan och kramade om min pappa Peter. Lory och Emma kom in precis bakom honom och stängde dörren. Jag kände att eftersom att ingen sa någonting så fick jag bryta den stela stämningen.

‘’ Vad blir det för mat idag då? ‘’

Jag gjorde en gest mot de två proppfulla plastpåsarna som någon av dem hade ställt ner på golvet. Jag lyfte upp dem och blev väldigt chockad av att de var så tunga. Jag blev ganska förvånad av att de inte hade spruckit på vägen från bilen till dörren. Det blev mer att jag släpade kassarna istället för att bära dem. Min sista kraft i armarna gavs åt att lyfta dem från tre centimeter över golvet till köksbordet. Jag pustade ut andfått.

‘’ Det blir min favorit idag ‘’

Emmas favorit?

‘’ Vadå, Alexlasagne? Är det därför kassarna är så tunga? Har ni kidnappat honom och lagt ner han i en plastpåse? Det är ju inte så bra. Det är ju olagligt Emma.‘’

Hon blängde på mig med ovanligt stora ögon och kollade sig sedan omkring för att se om pappa och Lory hade hört. Vilket de faktiskt hade gjort.

‘’ Alex? ‘’

Sa Lory sedan och kollade på Emma och sedan på mig

‘’ Vem är han då? ‘’

‘’ Han är ingen, okej, det blir inte någon lasagne. Det blir hamburgare med pommes ‘’

Emma svarade jättesnabbt och gick sedan med kinder lika röda som hennes hår ut ur köket. Lory kollade sedan åt mitt håll och höjde ögonbrynen.

‘’ Alex, eller Alexander är en kille på skolan som Emma typ avgudar ‘’

Hon vände sig om igen och jag tror att jag hörde ett tyst ‘’mhm’’ från hennes läppar.

När jag hade packat upp alla varor och ställt dem på rätt plats så gick jag upp till mitt rum igen. Jag stannade precis när jag hade kommit upp för trappan och ropade ner till Lory.

‘’ Du behöver inte hjälp med maten va? ‘’

‘’ Nej då ‘’

Svarade hon snabbt.

Jag pustade ut.

‘’ Eller ioförsig… ‘’

Fan, jag ångrar att jag ens frågade.

 

‘’ Jag har precis hyrt en film som vi kanske kan titta på ikväll ‘’

sa pappa och tog en stor bit hamburgare i munnen

‘’ Har du hyrt en film? ‘’

‘’ Ja ‘’

‘’ Gjorde man inte det innan det fanns netflix och internet ‘’

Lory och pappa gav mig en blick jag inte riktigt förstod. Jag tog en klunk av mitt vatten och kom sedan på en sak.

‘’ Ehm.. Juste. Jag tänker ändå inte se på den där filmen.

Jag och kollade lite snett mot Emma.

‘’ Jag hade tänkt att gå på en fest ikväll ‘’

Jag tog en liten paus tills pappas vettskrämda, frågande blick mötte mig.

‘’ Om det är okej förstås ‘’

tillade jag och försökte trycka upp mina mungipor till ett trovärdigt leende.

‘’ En fest? ‘’

Pappa kollade på Lory men hon höjde händerna

‘’ Det är din dotter Peter ‘’

Hon reste sig upp och gick mot vasken för att tvätta sina händer. Hon drog sedan händerna mot handduken precis bredvid. Hon tog en snodd från handleden och började sätta upp håret. Jag försökte diskret granska pappas stoneface för att förstå vad som händer bakom hans pannben.

‘’ Jag hade faktiskt också tänkt att gå mamma‘’

hörde jag Emma säga från min högra sida med hennes oskyldigaste röst någonsin. Lory vände sig om och höll håret i ett fast grepp på huvudet tills hon släppte det så att det såg ut som ett fågelbo i håret på henne. Hon kollade nervöst mot pappa och nu hade de båda en konstig blick.

‘’ En fest ‘’

‘’ Jaa ‘’

Det var tyst en stund och Lory gick och satte sig på stolen höger om pappa igen. Tillslut fick jag lite panik. Jag tror aldrig jag har hört en sådan här stel tystnad någonsin.

Emma bröt tystnaden.

‘’ Vi ska inte dricka eller något om ni tror det ‘’

‘’ Det är klart att ni ska. Ni är sjutton år. Såklart att det kommer att finnas alkohol på den festen. ‘’

‘’ Men det betyder inte att vi kommer att dricka någonting av det ‘’

Det blev lång tystnad igen. Alla hade ätit upp redan. Det enda som hördes från vårat hus var sekundvisaren från klockan som tickade långsamt framåt

‘’ Nej vet ni vad ‘’

Sa pappa högt och hastigt.

‘’ Jag säger nej. Det ska vara en liten storm och jag vägrar hämta er, så nej. Ni får inte gå på festen idag.’’

Emma och jag kollar besviket på våra föräldrar.

‘’ Men varför då?’’

‘’ Slutdiskuterat! ‘’

Jag reste mig från stolen och lämnade bordet. Jag gick med tunga steg upp för trappan och hörde att Emma följde efter. När vi båda hade kommit upp så drog jag in henne på mitt rum.

‘’ Det var i alla fall värt ett försök. Kommer du in hit klockan nio då? ‘’

Vi hade gjort en liten plan om det inte fungerade att Lory och pappa skulle gå med på det. Då skulle vi smyga ut genom mitt fönster för att sedan klättra i trädet utanför för att komma ner. Då skulle vi kunna gå till festen utan att de märkte någonting.

Hon nickade.

 

Linn Humby

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Livesändningen” av Emma Lewin (Åttologin, plats 1)

Everlyn sitter på sin stökiga bäddsoffa i det lilla rum som ska föreställa en lägenhet. Framför henne står den knastrande, lilla Tv:n och med vidöppna ögon och gapande mun reser hon sig långsamt upp.  Personen hon tvingas dela rum med hulkar och snyftar högt. Men Everlyn har inte tid att …

Berättelser
”Efter det som var före” av Thea Mikaelsson (Åttologin, plats 2)

Jag tittade upp mot himlen som så många gånger förr, jag kunde känna hoppet inom mig slockna, som det gjorde varje gång. Ändå fortsatte jag att göra det. Jag vet inte vad jag förväntade mig att se där som jag inte redan sett förut. Men den gråa himlen täckt av …

Berättelser
”Vaken” av Natalie Eriksson (Åttologin, plats 3)

– Hallå klassen! ropade min historielärare Malin när hon kom in i klassrummet. Hennes stora leende lyste upp och värmde det kalla rummet med sina kliniskt vita väggar och hårda stolar.  – Jag vet att ni är lite trötta efter påsklovet, fortsatte hon. Men försök i alla fall att hålla …