Tio år senare 

-Jag minns det som om det var igår…

När vi kom ut ur portarna och paraden hade börjat var det en massa människor runt omkring oss. Jag kunde se att de flesta bara kollade på oss som om vi vore utomjordingar, men det fanns några på sidan av vägen som log i smyg mot oss.

Jag kände hur jag blev lite glad över att jag äntligen vågade stå upp för mig själv och bestämde mig för att gå fullt ut. Vi dansade runt på gatorna och jag hade nästan aldrig mått så bra.

Jag kollade på Stella som verkade ha skitkul. Hon tjoade och viftade med regnbågsflaggan hon fick innan paraden började. Hon var så fin.

Paraden fortsatte en bit och alla verkade glada, folk skrek och dansade runt och det kom lite musik från längre fram i paraden. Jag skrattade och började hoppa runt jag med. Det här var den bästa dagen i hela mitt liv, det var jag säker på.

Plötsligt stannade paraden. Jag hörde en massa skott som var riktade mot oss. Det var det läskigaste jag någonsin varit med om, men det värsta hände när jag skulle kolla om Stella var okej. Det jag såg den dagen skulle hemsöka mig i resten av mitt liv…

Tyra Öqvist

Läs del 1 av Vi är inte sjuka här

Läs del 2 av Vi är inte sjuka här

Läs del 3 av Vi är inte sjuka här

Läs del 4 av Vi är inte sjuka här

Läs del 5 av Vi är inte sjuka här

Läs del 6 av Vi är inte sjuka här

Läs del 7 av Vi är inte sjuka här

Läs del 8 av Vi är inte sjuka här