Vi är inte sjuka. Del 9

Berättelser

Tio år senare 

 

-Jag minns det som om det var igår…

 

När vi kom ut ur portarna och paraden hade börjat var det en massa människor runt omkring oss. Jag kunde se att de flesta bara kollade på oss som om vi vore utomjordingar, men det fanns några på sidan av vägen som log i smyg mot oss.

Jag kände hur jag blev lite glad över att jag äntligen vågade stå upp för mig själv och bestämde mig för att gå fullt ut. Vi dansade runt på gatorna och jag hade nästan aldrig mått så bra.

Jag kollade på Stella som verkade ha skitkul. Hon tjoade och viftade med regnbågsflaggan hon fick innan paraden började. Hon var så fin.

Paraden fortsatte en bit och alla verkade glada, folk skrek och dansade runt och det kom lite musik från längre fram i paraden. Jag skrattade och började hoppa runt jag med. Det här var den bästa dagen i hela mitt liv, det var jag säker på.

 

Plötsligt stannade paraden. Jag hörde en massa skott som var riktade mot oss. Det var det läskigaste jag någonsin varit med om, men det värsta hände när jag skulle kolla om Stella var okej. Det jag såg den dagen skulle hemsöka mig i resten av mitt liv…

 

Tyra Öqvist

Läs del 1 av Vi är inte sjuka här

Läs del 2 av Vi är inte sjuka här

Läs del 3 av Vi är inte sjuka här

Läs del 4 av Vi är inte sjuka här

Läs del 5 av Vi är inte sjuka här

Läs del 6 av Vi är inte sjuka här

Läs del 7 av Vi är inte sjuka här

Läs del 8 av Vi är inte sjuka här

Inga kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Berättelser
”Min dag är kommen” av Lill Vestman (plats 1)

ÅTTOLOGI 20/21. Flaskan vinglade ostadigt när jag försökte balansera den på handen. Att hålla ett löfte är svårt, särskilt när man vet att det aldrig var tänkt att hållas. Ändå vill jag tro att det kan förändras, men det är ju nästan omöjligt? Flaskan gav ifrån sig ett skvalpande ljud …

Berättelser
”Spårlöst försvunnen” av Linnea Karlsson (plats 2)

ÅTTOLOGIN 20/21. Att några timmar. Några få timmar kan kännas som en evighet. Jag kände hjärtat åka upp i halsgropen, paniken spred sig som en löpeld genom kroppen och kvar stod jag, förstenad med en oroskänsla som jag aldrig förut känt.  När alarmet ringde såg jag mig förskräckt om. Det …

Berättelser
”Knutar” av Julie Framnes (plats 3)

ÅTTOLOGI 20/21. Press. Bara en jävla massa press. Varje kväll kantas av bråk. Skrik, gråt och otrygghet. Jag börjar vänja mig vid det men det svider fortfarande. Det bränns. Mamma och pappa har målat upp en bild av mig. De vet exakt hur de vill att min framtid ska se …