Vi är inte sjuka. Del 8

Berättelser
1

BERÄTTELSE.

 

 Pride

 

När vi vaknade den morgonen gjorde vi oss redo för att gå ut. Idag skulle vi bara till ett ställe. Det var något gammalt museum. Det lät inte så himla kul. Vi skulle vara tillbaka på hotellet kl.10.30. Efter det fick man antingen gå runt lite i närheten av hotellet eller stanna kvar. Jag, Stella och några andra stannade kvar på hotellet, men de flesta valde att gå ut.

Jag och Stella hade gjort upp en plan; vi skulle vara kvar på hotellet tills det var typ en kvart kvar till Pride. Sen skulle vi säga att vi gick ut en stund och smita iväg till paraden.

Tiden hade kommit. Det var dags. Vi gick ner till entrén, och sa till lärarna som stannade kvar att vi hade ändrat oss och ville gå ut.

 

– Okej, sa en av dem. Gå bara inte för långt.

– Nej då, svarade Stella. Vi håller oss nära.

 

När vi kom ut gick vi till ett kvarter där paraden skulle börja. Det var en massa människor där. Vissa hade på sig saker som man brukar ha varje dag och vissa hade klätt upp sig så det såg ut som om de skulle till en maskerad.

 

– Hej!

 

Det var en mörkare mansröst som kom bakifrån. Men när vi vände oss om såg vi bara en lite äldre kvinna.

 

– Och vad gör ni här? sa hon med en snäll ton och med samma mörka röst som vi nyss hört.

– Vi ville gå i Pride, sa jag.

– Verkligen?

 

Hon såg lite förvånad ut. Men sen spreds ett leende på hennes läppar.

 

– Så trevligt att ha några yngre med i år!

– Ursäkta, men jag undrade bara varför du har en så mörk röst? frågade Stella.

– Det är för att jag är trans, svarade hon. Jag föddes i en mans kropp men kände mig som en tjej. Jag har gått igenom några operationer som gör att jag ser mer feminin ut. Men rösten stannade kvar.

 

Jag och Stella kollade på varann. Vi hade aldrig träffat någon sån person förut, eller så hade vi det, men visste det bara inte.

 

– Coolt, sa jag.

 

Hon log mot oss och visade oss till en plats där det stod någon och höll ett tal. Det var lite av ett pepptalk. De sa saker om att vi inte skulle bry oss om vad andra tycker och att vad som än händer under den här paraden gjorde vi alla vårt bästa.

Sen var det dags. Det rullade ut en stor vagn genom ett par grindar och alla andra följde efter.

Pride hade börjat.

 

Tyra Öqvist

Läs del 1 av Vi är inte sjuka här

Läs del 2 av Vi är inte sjuka här

Läs del 3 av Vi är inte sjuka här

Läs del 4 av Vi är inte sjuka här

Läs del 5 av Vi är inte sjuka här

Läs del 6 av Vi är inte sjuka här

Läs del 7 av Vi är inte sjuka här

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Livesändningen” av Emma Lewin (Åttologin, plats 1)

Everlyn sitter på sin stökiga bäddsoffa i det lilla rum som ska föreställa en lägenhet. Framför henne står den knastrande, lilla Tv:n och med vidöppna ögon och gapande mun reser hon sig långsamt upp.  Personen hon tvingas dela rum med hulkar och snyftar högt. Men Everlyn har inte tid att …

Berättelser
”Efter det som var före” av Thea Mikaelsson (Åttologin, plats 2)

Jag tittade upp mot himlen som så många gånger förr, jag kunde känna hoppet inom mig slockna, som det gjorde varje gång. Ändå fortsatte jag att göra det. Jag vet inte vad jag förväntade mig att se där som jag inte redan sett förut. Men den gråa himlen täckt av …

Berättelser
”Vaken” av Natalie Eriksson (Åttologin, plats 3)

– Hallå klassen! ropade min historielärare Malin när hon kom in i klassrummet. Hennes stora leende lyste upp och värmde det kalla rummet med sina kliniskt vita väggar och hårda stolar.  – Jag vet att ni är lite trötta efter påsklovet, fortsatte hon. Men försök i alla fall att hålla …