Vi är inte sjuka. Del 8

Berättelser
1

BERÄTTELSE.

 

 Pride

 

När vi vaknade den morgonen gjorde vi oss redo för att gå ut. Idag skulle vi bara till ett ställe. Det var något gammalt museum. Det lät inte så himla kul. Vi skulle vara tillbaka på hotellet kl.10.30. Efter det fick man antingen gå runt lite i närheten av hotellet eller stanna kvar. Jag, Stella och några andra stannade kvar på hotellet, men de flesta valde att gå ut.

Jag och Stella hade gjort upp en plan; vi skulle vara kvar på hotellet tills det var typ en kvart kvar till Pride. Sen skulle vi säga att vi gick ut en stund och smita iväg till paraden.

Tiden hade kommit. Det var dags. Vi gick ner till entrén, och sa till lärarna som stannade kvar att vi hade ändrat oss och ville gå ut.

 

– Okej, sa en av dem. Gå bara inte för långt.

– Nej då, svarade Stella. Vi håller oss nära.

 

När vi kom ut gick vi till ett kvarter där paraden skulle börja. Det var en massa människor där. Vissa hade på sig saker som man brukar ha varje dag och vissa hade klätt upp sig så det såg ut som om de skulle till en maskerad.

 

– Hej!

 

Det var en mörkare mansröst som kom bakifrån. Men när vi vände oss om såg vi bara en lite äldre kvinna.

 

– Och vad gör ni här? sa hon med en snäll ton och med samma mörka röst som vi nyss hört.

– Vi ville gå i Pride, sa jag.

– Verkligen?

 

Hon såg lite förvånad ut. Men sen spreds ett leende på hennes läppar.

 

– Så trevligt att ha några yngre med i år!

– Ursäkta, men jag undrade bara varför du har en så mörk röst? frågade Stella.

– Det är för att jag är trans, svarade hon. Jag föddes i en mans kropp men kände mig som en tjej. Jag har gått igenom några operationer som gör att jag ser mer feminin ut. Men rösten stannade kvar.

 

Jag och Stella kollade på varann. Vi hade aldrig träffat någon sån person förut, eller så hade vi det, men visste det bara inte.

 

– Coolt, sa jag.

 

Hon log mot oss och visade oss till en plats där det stod någon och höll ett tal. Det var lite av ett pepptalk. De sa saker om att vi inte skulle bry oss om vad andra tycker och att vad som än händer under den här paraden gjorde vi alla vårt bästa.

Sen var det dags. Det rullade ut en stor vagn genom ett par grindar och alla andra följde efter.

Pride hade börjat.

 

Tyra Öqvist

Läs del 1 av Vi är inte sjuka här

Läs del 2 av Vi är inte sjuka här

Läs del 3 av Vi är inte sjuka här

Läs del 4 av Vi är inte sjuka här

Läs del 5 av Vi är inte sjuka här

Läs del 6 av Vi är inte sjuka här

Läs del 7 av Vi är inte sjuka här

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Berättelser
”Min dag är kommen” av Lill Vestman (plats 1)

ÅTTOLOGI 20/21. Flaskan vinglade ostadigt när jag försökte balansera den på handen. Att hålla ett löfte är svårt, särskilt när man vet att det aldrig var tänkt att hållas. Ändå vill jag tro att det kan förändras, men det är ju nästan omöjligt? Flaskan gav ifrån sig ett skvalpande ljud …

Berättelser
”Spårlöst försvunnen” av Linnea Karlsson (plats 2)

ÅTTOLOGIN 20/21. Att några timmar. Några få timmar kan kännas som en evighet. Jag kände hjärtat åka upp i halsgropen, paniken spred sig som en löpeld genom kroppen och kvar stod jag, förstenad med en oroskänsla som jag aldrig förut känt.  När alarmet ringde såg jag mig förskräckt om. Det …

Berättelser
”Knutar” av Julie Framnes (plats 3)

ÅTTOLOGI 20/21. Press. Bara en jävla massa press. Varje kväll kantas av bråk. Skrik, gråt och otrygghet. Jag börjar vänja mig vid det men det svider fortfarande. Det bränns. Mamma och pappa har målat upp en bild av mig. De vet exakt hur de vill att min framtid ska se …