BERÄTTELSE.

Den lilla sjöjungfrun

Museét var ganska tråkigt, det var någon som skulle visa oss runt men hon var väldigt sen och under rundturen pratade hon nästan som en robot.

Efter turen på museét skulle vi ner till en hamn och åka en rundtur på båt. När jag suttit mig ner kollade jag bara ut över vattnet och njöt av det lugnande ljudet av vågorna.

Plötsligt känner jag hur någon slår mig lite lätt på armen och när jag vänder mig om ser jag att Stella har suttit sig bredvid mig.

– Hej! säger hon. Va gör du?

– Inget, bara tar det lite lugnt. Svarar jag.

– Fröken säger att vi kommer få se den lilla sjöjungfrun under turen, jag älskar den sagan så himla mycket.

Jag skrattar till lite. Stella är lite som ett barn, söt och hyperaktiv.

– Jo det är en väldigt bra saga, svarar jag. Jag har sett bilder på statyn, den är jättefin.

– Åhh! Jag kan inte vänta, jag har velat se den där statyn sen första gången jag läste boken.

Vi avbryts av tourguiden.

– Här till vänster kan ni se den väldigt kända statyn, den lilla sjöjungfrun.

Stellas ögon lyser upp och hon slänger sig nästan i vattnet när hon försöker ta sig till andra sidan båten för att få se statyn bättre.

– Snälla sitt kvar på din plats, säger tourguiden.

Stella sätter sig och efter det är hon ganska lugn.

När vi kommer tillbaka till hotellet ser vi något som får alla lärarna att dra efter andan. Barnen är bara helt chockade. Högt upp på en vägg vid ett gammalt varuhus har någon ritat en gigantisk flagga med regnbågens alla färger, och under den står det “HUMAN RIGHTS” och “WE MATTER”. Lite längre ner står det att det kommer vara något som kallas för en “prideparad” och att alla som vill vara med i den får vara det. Den är på torget utanför vårt hotell imorgon och börjar kl. 11.00. Jag och Stella kollar på varandra med en glada blickar. Det här är något vi kunde vara med på! Ett ställe där vi kunde bli accepterade för dom vi är.

När vi sitter på rummet har Amy och Alma redan somnat. De slocknade så fort som vi kom upp till rummet.

– Meja, säger Stella. Kan vi inte gå till den där paraden imorgon? Det verkar så himla kul.

– Jag vet inte, svarar jag. Det verkar väldigt kul men om någon såg oss där skulle de tro att vi var helt störda.

– Och? Det här kanske är den enda gången som vi kan vara nära människor som vi. Som accepterar oss, oavsett vilka vi tycker om.

– …Okej, vi går dit.

Vi log mot varandra innan vi sa godnatt och somnade.

Tyra Öqvist

Läs del 1 av Vi är inte sjuka här

Läs del 2 av Vi är inte sjuka här

Läs del 3 av Vi är inte sjuka här

Läs del 4 av Vi är inte sjuka här

Läs del 5 av Vi är inte sjuka här

Läs del 6 av Vi är inte sjuka här