BERÄTTELSE.

Linus

Det ringer på dörren och jag hör att mamma springer ner och öppnar. Jag hör två nya röster som jag antar är Antonia (mammas kompis) och Linus. Mamma ropar på mig och jag går långsamt ner till vardagsrummet där mamma och Antonia sitter och pratar. Linus kommer in från köket och går fram till mig.

 

– Ni kan väl gå upp till Mejas rum, säger mamma och ler.

– Visst, säger jag och gör mitt bästa för att låta glad.

 

Jag visar Linus upp till mitt rum och säger åt honom att se sig omkring.

 

– Fint rum du har, säger han och kollar på mig.

– Tack, jag städade precis. Hur är det i ditt rum? frågar jag.

– Mest stökigt, jag städar typ aldrig.

 

Vi är tysta en lång stund och jag glömmer nästan bort att han är där, vilket är ganska skönt.

 

– Så… har du en pojkvän? frågar han.

– Nej.

– Skulle du vilja ha en?

– Nepp, svarar jag.

– Är du säker? För våra mammor vill att du ska bli min flickvän, plus att du är jättesöt.

– Du är bara inte min typ, okej.

– Vadå, är du lesbisk eller?

– Bara för att jag inte blir kär i varenda idiot jag ser betyder det inte att jag är lesbisk!

– Du vill ha mig, säger han och ger mig ett stort hånflin.

 

Jag blir så arg att jag puttar honom så hårt att han ramlar in i väggen med en duns.

 

– Kan du låta mig vara ifred!! skriker jag och slänger ut honom ur mitt rum.

 

Mamma och Antonia kommer upp och ser att Linus står utanför och blöder näsblod. De öppnar dörren och mamma skäller ut mig.

 

– Han betedde sig som en idiot! skriker jag och berättar vad som har hänt.

 

Linus nekar bara och säger att jag fick ett utbrott och kastade in honom i väggen. Antonia litar på sin son och säger till mamma att hon borde uppfostra mig bättre. Mamma blir genast sur på mig och säger att jag måste stanna i mitt rum resten av kvällen. Alla tre vänder sig om och går ner.

Jag sms:ar Stella och frågar om hon vill träffas.

 

– Gärna 🙂 Vid vanliga stället antar jag?

– Japp behöver någon att prata med 🙁

– Vad har hänt?

– Berättar när jag kommer dit.

 

Hon är redan vid stenen när jag kommer dit. Jag ler och börjar gå lite fortare. När jag kommer fram sätter jag mig vid Stella.

 

– Vad var det som hade hänt? frågar hon.

 

Jag berättade hela historien och när jag är klar verkar hon arg.

 

– Jag kan inte fatta att din mamma skulle göra nåt sånt!

– Jag vet, jag hatar henne så jävla mycket!

– Jag blir så irriterad! Kan vi inte bara få vara som vi är! skriker Stella. Jag orkar inte med att folk tror att det vi har är sjukt, jag gillar ju dig, kärlek är ingen sjukdom!

 

Jag kollar på Stella och ler.

 

– Jag älskar dig så himla mycket.

 

Vi båda lutar oss fram och kysser varandra. Jag tror aldrig jag har mått så här bra i hela mitt liv.

 

Tyra Öqvist

Läs del 1 av Vi är inte sjuka här!

Läs del 2 av Vi är inte sjuka här!