Vi är inte sjuka! Del 1

Berättelser
8

BERÄTTELSE. Jag sitter i klassrummet och lyssnar på när läraren berättar om hur fel det är att vara något annat än hetero, som han gör varenda dag, men allt jag kan tänka på är min Stellas havsblå ögon och hennes vackra leende.

 

Hej kära läsare! Mitt namn är Meja och jag är lesbisk. Att vara homo i ett land som tycker att homosexualitet är ett brott kan vara lite svårt, men än så länge har vi klarat oss ganska bra.

 

KAPITEL 1

 

STELLA

 

Mitt hjärta börjar slå fortare när hennes ansikte kommer upp i huvudet och jag biter mig i läppen.

– Vad håller du på med? frågar Tobbe (en av mina bästa vänner).

– Jag lyssnar, säger jag och vaknar ur dagdrömmen.

– Läraren är väl inte så het att man börjar bita sig i läppen? Vem tänkte du på?

 

Shit! Jag kan ju inte säga att jag tänkte på Stella.

– Jag tänkte på en kille som jag såg i en tidning, säger jag.

– Hörni! Visa lite respekt! skriker läraren. Vill ni inte veta hur vi ska kunna få bort den här äckliga sjukdomen från jordens yta!

 

Inte riktigt, tänker jag men slutar ändå prata och nickar.

Lektionen fortsätter och jag börjar tänka på Stella igen. Hon är den finaste tjejen någonsin, jag har sån tur som får ha henne som flickvän. Vi håller vår relation hemlig för alla vi känner så de tror bara att vi är vänner, men vi är så mycket mer än så…

8 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Berättelser
”Min dag är kommen” av Lill Vestman (plats 1)

ÅTTOLOGI 20/21. Flaskan vinglade ostadigt när jag försökte balansera den på handen. Att hålla ett löfte är svårt, särskilt när man vet att det aldrig var tänkt att hållas. Ändå vill jag tro att det kan förändras, men det är ju nästan omöjligt? Flaskan gav ifrån sig ett skvalpande ljud …

Berättelser
”Spårlöst försvunnen” av Linnea Karlsson (plats 2)

ÅTTOLOGIN 20/21. Att några timmar. Några få timmar kan kännas som en evighet. Jag kände hjärtat åka upp i halsgropen, paniken spred sig som en löpeld genom kroppen och kvar stod jag, förstenad med en oroskänsla som jag aldrig förut känt.  När alarmet ringde såg jag mig förskräckt om. Det …

Berättelser
”Knutar” av Julie Framnes (plats 3)

ÅTTOLOGI 20/21. Press. Bara en jävla massa press. Varje kväll kantas av bråk. Skrik, gråt och otrygghet. Jag börjar vänja mig vid det men det svider fortfarande. Det bränns. Mamma och pappa har målat upp en bild av mig. De vet exakt hur de vill att min framtid ska se …