BERÄTTELSER.

”I slutet av tunneln, finns det alltid något eller någon. Om inte jag hade fått dig, skulle jag ha levt som luft tills jag till slut inte fanns mer. Gå till tunneln, hittar du något eller någon, lovar jag dig att det är precis det ditt hjärta begär.”

Noll vaknade upp och såg gråa toner, precis som andra gånger hon öppnat ögonen. Slutet av tunneln… Det var inte första gången det hade hänt att hon hade drömt om samma sak. Hon satte sig upp och såg sig omkring. Ett plötsligt kontakt med ljus från hennes fönster brände till hennes ögon. Hon tittade bort från ljuset, hur mycket hon än ville knipa ihop sina ögon kunde hon inte. Lätta knackningar hördes svagt från dörren framför henne. Noll reste sig från sängen och gick långsamt till dörren. Hon visste att det var dags för hennes medicin.
”God morgon, Noll. Jag hoppas du har sovit bra?” sa personen som stod utanför hennes rum. Noll kunde se siluetten av en man, han verkade stor men det var bara hon som såg liten ut.

”Öhh… Hej?” sa Noll lite osäkert. Hon kunde inte se ansiktet eller färgerna på hans kläder eller ens hår, fast det hade alltid varit så.
”Oj, förlåt! Jo, jag är din nya läkare. Den du hade förut har tyvärr bytt arbetsplats” sa personen. ”Du kan kalla mig Patrik” fortsatte han och räckte ut sin hand. Noll skakade den och nickade långsamt. Hon tyckte inte om nya människor, det var svårt att lära känna dem, så som hon själv var.
”Juste, du kommer få en ny medicin, det här gången är det ingen tablett, eller delvis men man har smulat ner tabletten i en dricka som har en annan slag av medicin som ska hjälpa med bättre syn” berättade Patrik samtidigt som han tog fram papper. Noll kunde se att det var väldigt mycket papper och undrade vad de kunde vara för. Han räckte också fram ett glas mot henne som han hade tagit från en vagn som stod bakom honom som Noll inte hade lagt märke till.
”Här, jag behöver kolla igenom några saker, eftersom jag är ny till platsen och dig så behöver jag veta mer om vad du behöver. Det är ju otroligt att jag fick jobbet så enkelt. Alla andra sjukhus skulle behöva intervjua alla som sökte. Gissar att jag hade tur” sa han och fokuserade på att läsa. Noll undrade om hon skulle dricka det hon fått, kanske han lurade, fast hur skulle han kunna det och av vilken anledning? Hon snuttade lite på den, det smakade väldigt äckligt, lite som rå fisk med havssalt i drickan. Hon drack ändå upp allt, samtidigt som hon försökte att inte börja spotta ut sin medicin.
”Jag vet att det smakar väldigt dåligt, men medicin är ju oftast det” sa Patrik och skrattade till. Hans skratt var väldigt lätt, det hördes att han skrattade på riktigt och inte som den läkare hon hade förut som skrattade när han trodde att Noll inte hörde på.
”Kommer jag behöva dricka det här varje morgon?” frågade hon, halvt nervös att svaret skulle bli ja.
”Bara tills vi hittar en ny medicin om inte den funkar” sa han glatt. Hon blev lättad och lämnade tillbaka glaset till honom. Han tog den och la den på vagnen. Sedan, helt plötsligt, såg Noll ett skymt av färg. Väldigt svagt men hon kunde se det, hon kommer inte ihåg vilken färg det var, det var länge sedan hon kunde se färger men hon kunde svära på att det var den röda färgen av Patriks slips som syntes for några sekunder innan hon såg mörkt igen. Noll kände hopp och hennes inre ville nästan hoppa upp och ner konstant. Kanske började medicinerna funka?

Premprida Chuesathum